Jag har precis läst ut första boken om Tengo och Aomame. Jag har fått läsa om den mystiska Fukaeri och luftpuppan, börjat bli nyfiken på vad tusan de där ”little people” är för några, undrat vad som egentligen kommer hända mellan Aomame och Ayumi, och självklart börjat fundera på när och hur historierna kommer korsa varandras vägar i framtiden. Med andra ord så kastar jag mig genast över bok nummer två nu. Vi ses på andra sidan.
Tillslut…
Så lyckades faktiskt posten leverera ett garnpaket hem till mig också!
Som jag har väntat, men trots allt så var det definitivt värt väntan! Fyra fina nystan garn fick jag och nu snurrar det ordentligt i huvudet. Vad ska jag göra för fint av det här? Om någon har tips så hojta, jag vill så mycket så jag vet inte riktigt vad jag ska stanna vid.
Utöver garn fick jag även lite marshmallows och en polkagriskäpp som snart ska slinka ner i en kopp med varm choklad så jag kan mysa i soffan med tända ljus (som självklart tänds med tändstickorna med den superfina asken) och en bra bok. Min garnvän hade ju fattat att jag gillar böcker så en sådan fick jag också. Tack så jättemycket min garnvän! Tråkig att det första paketet försvann men det här paketet uppskattades verkligen!
En människa föddes i Moskva – Tanja Dianova
Det här är Tanjas egen historia. Om hur det var att växa upp i Sovjetunionen med allt vad det innebär. Hon växer upp med att tycka att mat- och varubrist är något normalt, och köar inte alla i flera timmar för att kunna handla något? Hon berättar också om hur det är efter att Sovjetunionen löstes upp, hur alla företag privatiserades och folk gick till sina jobb utan att egentligen veta om det fanns någon som betalade deras lön.
Tanjas historia är intressant att läsa. Det är fascinerande att se hur en 14-åring tar sig an rollen att fixa jobb och pengar till familjen samtidigt som det är skola som gäller. Hon kämpar hårt för att få ett bättre liv och hon lyckas. Det här är en intressant bok där man får en första inblick i hur det var att växa upp i Sovjetunionen och jag hade gärna fördjupat mig ännu mer i det.
(rec.ex från förlaget.)
Mats kamp – Mats Jonsson
Mats kamp är en fristående fortsättning på Hey Princess och Mats har nu fått sin Victoria och de lever ett lagom tufft samboliv med utgångar var och varannan kväll. Dock börjar vänner runt omkring skaffa barn en efter en och de börjar också fundera på att ta nästa steg. Victoria blir gravid och ut kommer Ellen. Nu börjar ett helt nytt liv. Och Mats som är serietecknare måste så klart teckna ner historien.
Jag upplever det litegrann som att han inte kan komma på någon rolig påhittad historia så då får han ta till det han har, sitt eget liv. Visst, det är väl roligt att läsa en serie om ett par som skaffar barn och om alla märkliga saker man får gå igenom som småbarnsförälder, men nja… Jag är inte övertygad. Speciellt inte när det är så mycket text och det är mer texten än bilderna som får tala, och vissa sidor är så röriga att jag bara bläddrar vidare för jag inte vet var jag ska fokusera. Därför blir tanken flera gånger att ”varför har han inte skrivit en bok istället?”, en serieroman är för mig mer bilder än text. Så det här är inget jag slår ett stort slag för. Läs om du har någon timme över och inget bättre för dig, annars så kan du göra något roligare.
(rec.ex från förlaget.)
Gästrecension: Vi tolererar inga förlorare – Britt-Marie Matsson
Kennedy familjen har alltid intresserat mig . När John valdes till president ingöt han framtidshopp i en 14 årig läroverks-
grabb, ja inte bara i mig utan i en hel värld .
Boken skriven i roman form är otroligt spännande trots att man vet hur den ska sluta, men den blir inte torr som en vanlig biografi lätt blir. Den börjar i Boston där Joseph och Rose inte blir socialt accepterade, men här grundlägger de sin förmögenhet som gör att flera generationer framöver inte behöver bekymra sig över ekonomin.
Joseph är fullständigt skrupellös i affärer bara det ger vinst .Kvinno-
synen med åtföljande erövringar som går igen i alla generationer grundläggs på 30-talet .
Familjen styrs genom Kennedy&Kennedy från middagsbordet sen barnen avslutat sin måltid. Här bestäms allt från skolor till lämpligt umgänge och politiska framtider som bedöms bli framgångsrika. Joseph försöker med alla medel att få en plats i regeringen, men ingen president vill ha med honom pga alla affärer,
dock får han bli ambassadör i London. Beslutet att äldste sonen ska matchas fram till president är fattat, men så kommer kriget och ställer till det för familjen. Två av barnen dör i kriget och all planering måste
göras om. Nu satsas allt på John och det lyckas på första försöket. I samband med mordet på JFK börjar det gå utför med klanen och
inflytandet i amerikansk politik. Sen följer mordet på Bobby och Joseph får ett flertal strokes.
Sen visar det sig att Ted inte har kraft o mod att ta upp kampen. Dessutom visar ingen av tredje generation något intresse av
att fortsätta Joseph och Rose ambitioner . Man kan säga att allt avslutas med Ted:s bortgång .
En mycket välskriven o lättläst bok som varmt rekommenderas.
Jag ger den 8 skalbaggar. // A.H.
(rec.ex från förlaget.)
2011 i böcker
Så var det här året strax till ändå, dags att summera året med en liten snabb-enkät.
Antal böcker 2011: 27 st. 11 färre än förra året, men det skyller jag på att jag under två månader inte kunde läsa på grund av att jag behövde nya glasögon.
Årets första: Offerrit – Johannes Källström
Årets sista: Mats kamp – Mats Jonsson
Årets bästa: En delad första plats får: Den enögda kaninen – Christoffer Carlsson och Adonis – Jens Liljestrand.
Årets sämsta: Kniven i hjärtat – Björn Ranelid
Årets mest oväntade: Fågeln som vrider upp världen – Haruki Murakami.
Trots att det inte blev så många böcker lästa i år så har det varit ett bra läsår med många riktigt bra böcker. Och hyllorna är fortfarande fyllda av massor med böcker här hemma så jag ser framemot ett riktigt fantastiskt 2012 när det kommer till böcker.
Killing yourself to live – Chuck Klosterman
Chuck Klosterman är en känd skribent på den amerikanska tidningen Spin. Inför det här bokskrivandet skulle han ge sig ut på en resa genom Usa för att titta på ställen där kända rockmusiker har dött. I Killing yourself to live får vi sedan följa honom i 18 dagar. Vi får följa med till flygplanskrascher, lägenheter, hotell och trädgårdar. Det börjar med Nancy Spungen, som var Sid Vicious flickvän, i New York och slutar med Kurt Cobain i Seattle. Där emellan får vi veta det mesta om Chucks trubbel med inte en utan tre olika tjejer, vi får läsa analyser av olika skivor och låtar och blir lotsade genom en rockkritikers enorma samling av namedroppande.
Killing yourself to live är ungefär 260 sidor av populärkultur inom rockmusiken. På vissa sidor innehåller varenda mening namedroppande känns det som och det blir lätt för mycket. Trots detta så är det ganska behaglig läsning. Det är lite som att läsa en blogg av någon man känner. Detta är både positivt och negativt, det är ju som sagt ganska behagligt, och lättsam läsning. Det är ganska intressant att läsa om vissa rockmusikers öden även om jag inte ens vet vem hälften av alla namn tillhör, men ändå tillräckligt många för att jag inte ska känna mig helt borta. Dock blir det lätt för mycket, och jag har svårt att sträckläsa. Det här är en bok som gör sig bra med ett kapitel lite här och där. Och jag blir trots allt sugen på att kolla upp vad han mer har skrivit, så det ser jag som ett positivt betyg.
Jag klarade det
Det gick att hålla sig ända till julaftonskvällen! Och visst var det värt väntan för det var ett (eller väldigt många) fina paket som väntade på mig.
I det gröna paketet väntade en årestrut med smarriga julpralinge och inte mindre än fem fina små paket att öppna.
Min hemliga bokvän gillar glögg, och det gör jag med, så i ett paket låg där en fin svart glöggmugg och så ett julte som smakar glögg. Det var jag tvungen att smaka på direkten och det var väldigt gott. :) Min hemliga bokvän hade även snappat upp att jag gillar att sticka så jag fick sex stycken fina stickmarkörer och sådana har jag inga så det passade perfekt.
Två av paketen innehöll så klart böcker, och dem sparade jag till sist för att hålla kvar den bästa spänningen så länge som möjligt. Och i paketen låg Linda Olsson – Nu ska jag sjunga dig milda sånger en bok som verkar väldigt känslofylld och som har legat på min att läsa-lista i flera år. Så det var mitt i prick! Den andra boken var Haruki Murakami – Kafka på stranden. En författare som jag är otroligt nyfiken på att läsa mer av sen jag läste Fågeln som vrider upp världen. Och jag hoppas på en lika fantastisk läsupplevelse även denna gången.
Tack så otroligt mycket min hemliga bokvän! Jag har inte lyckats lista ut vem du är, så det är fritt fram att avslöja dig om du vill.
Ingen tar mina barn – Donya al-Nahi
Donya al-Nahi är född i Storbritannien och konverterar som ung till islam. Hon dras till det familjära i mellanöster kulturen och tycks bara träffa män som har sina rötter där. Hon gifter sig med Mahmoud och får tillsammans med honom tre barn, hon har sen tidigare ett barn med en annan man. Dem bor i London och umgås i muslimska kretsar och hon börjar där hjälpa flera kvinnor att få hem sina barn efter att deras män kidnappat dem och tagit med dem till hemländerna. Eftersom hon hjälpt flera kvinnor borde hon ha lärt sig känna igen tecknen för när mannen planerar kidnappningen, men det gör hon inte och en dag står hon där och hennes egna barn är bortrövade från skolan. Hon gör allt för att få dem tillbaka.
Den här boken gör mig arg. Så arg att jag nästan vill sluta läsa efter ett par kapitel, men eftersom boken endast är ca 200 sidor lång så läser jag den trots allt. Donya är en kvinna som tycker att modern alltid har störst rätt till sina barn. Det värsta som finns är när fadern tar dem. Däremot när hon själv gör precis likadant med sitt första barn och den första pappan, hon lämnar Cypern väl planerat med sin son innan fadern fattar vad som hänt. Att det är okej för henne att ta ett barn ifrån pappan utan att han vet det men inte okej för en pappa att göra likadant. Det känns så otroligt gammeldags och det gör mig så arg att läsa att det alltid är mamman som har störst rätt till sina barn. Det är inte alltid mamman som är bäst, en pappa är precis lika viktig för barnen och det är precis lika fel om en det är en mamma eller en pappa som tar barnen från den andre utan att säga till. Det här är alltså en bok du inte behöver läsa, gå istället och leta upp en bra genus bok och läs om hur viktiga alla är för barnen.
Äntligen!
Så kom det ett paket. Det känns ganska hårt och fyrkantigt så jag tar förgivet att det är bokbytet som har hittat hit. Skönt att veta att posten iaf gör rätt hälften av gångerna. Väntar fortfarande otåligt på paketet som posten lyckats slarva bort och hoppas det trillar in innan jul iallafall.
Det här bokpaketet hade jag tänkt spara till julafton, eftersom jag kommer vara ensam hemma hela eftermiddagen och kvällen så hade det varit trevligt med lite extra spännande paket öppning för att muntra upp mig själv. Men… det ligger här bredvid mig och ser så jäkla lockande ut! Hur ska jag kunna hålla mig i fem (!) dygn innan jag sliter upp det?! Jag ska försöka, men det finns en viss risk att det råkar öppna sig av sig själv någon gång under veckan. Och till min bokvän, Tack på förhand! Det känns, och låter, väldigt spännande. :)
