Adonis är namnet på åtta mäns sånggrupp, en sånggrupp som levde några år under männens studenttid i Lund. Några av dem var med i Studentsångarna, några höll på med spex men alla var de med i Adonis för att de var fantastiska på att sjunga. Med i bakgrunden fanns även CC, den store fantastiske professorn som hjälper till med lite allt möjligt utan att männen egentligen vet vad hans baktankar är.
Det har nu gått ca 15 år sen studenttiden tog slut och hela gänget ska samlas för första gången. Eller ja, hela gänget är det inte. En har dött, och den nionde personen som kom in som ersättare på slutet är det ingen som vill ha med längre. Platsen är en gammal sommarstuga på landet och här i avskiljdhet ska de alltså återuppleva gamla minnen och ha en trevlig helg. Men den där gemytliga gemenskapen är inte alltid vad man minns och det lurar många jobbiga minnen bakom allt det fina. Och tycker de här männen egentligen om varandras sällskap så mycket som de vill minnas?
Det här är en riktig bladvändare, jag är fast från första sidan och jag är väldigt tacksam över att jag varit sjuk några dagar. För den här boken kräver sin sträckläsning. Både för att jag sugs in i historien och inte kan släppa den, men även för upplägget. Varje kapitel är berättat av någon av personerna i boken, men alla kapitel är skrivna i jag-form så det tar ett tag innan man vet vems historia det är man läser nu. Sakta men säkert faller små små pusselbitar på plats och man förstår vad det är som har format de här männen, på gott och ont.
Att boken dessutom utspelar sig i Lund är en stor bonus för mig. Jag gillar att veta precis vilka gator de rör sig på, hur det ser ut inne i husen de befinner sig i. Vad det är för ställen dem pratar om. Det är inte ofta Lund är så stor del av en historia. Jag gillar alltså hela boken, gå och köp den på direkten om du inte gjort det redan gjort det. Det här är tillsammans med ”Den enögda kaninen” definitivt en av årets bästa böcker. Läs!
