Gästrecension: The War of the Dwarves – Markus Heitz

Det här är bok två i en serie böcker om dvärgarna i Girdlegard, recensionen av den första boken hittar du här. det är inget måste att ha läst första boken innan man börjar läsa den här, men som alltid med serier så är det helt klart ett plus.

Nog om det, boken handlar precis som del ett om Tungdil, en föräldralös dvärg som växt upp hos människor och som, innan bok ett utspelade sig, inte sett en enda dvärg i hela sitt liv. Nu i bok två är allting annorlunda. Han är en framstående dvärg som andra dvärgar lyssnar på och som har i uppdrag att återuppbygga det femte dvärgariket.

Bok två är bättre än bok ett, vilket är alltid är positivt och får mig att verkligen se fram emot del tre, extra plus är att del två verkligen kändes välplanerad i del ett och om det är likadant med del tre så slipper läsaren orealistiska eller väldigt tveksamma händelseförlopp. Fast det är nog vanligare inom filmvärlden än i bokvärlden.

The War Of The Dwarves ger Markus möjligheten att ge de olika dvärgarna mer kött på benen, och jag tycker att karaktärerna får större möjlighet att bli hela personer i del två, vilket kanske inte är så konstigt, del ett lade ju grunden så att författaren nu kan putsa på sina dvärgar för att få fram det där sista.

Rekomenderar denna. /M.H

Gästrecension: The Broken Blade – Simon Hawke

Chronicles of Athas book 3

Del tre i serien om rollspelsvärlden Athas (och den sista som jag fått tag på, det är fem böcker i serien totalt). Den här gången är det Sorak the Nomad som har huvudrollen i en bok som till skillnad från de två första böckerna inte känns rollspelsboksmässig alls. De spelregler som brukar skina igenom ganska tydligt när rollspel blir böcker är här helt frånvaro. Författaren verkar använda rollspelsmaterialet som boken bygger på som en grund för att göra det som rollspel är till för, att berätta historier (ofta episka och over-the-top).

Problemet med den här boken är dock att det här är den fjärde boken om Sorak och hans följeslagare och det märks. Den känns mer som en epilog med tillbaka blickar än en egen bok. Hade jag vetat det innan jag började läsa den så hade jag försökt få tag på de tidigare böckerna innan jag läste denna. När det kommer till fantasy böcker så möter man oftast huvudpersonerna innan eller alternativt när de beger sig ut i världen för att skapa stordåd, inte när de redan är bittra och ser på allt med en been-there-done-that blick. Och efter att jag läst den här boken så kan jag förstå varför, det är ganska tråkigt att få en svepande sammanfattning av en händelse som kunde ha varit spännande att läsa om.

Så även om det här är den boken i den här serien som tar ut svängarna mest och är den bok som tydligast visar på potentialen hos rollspelsböcker så kan jag inte riktigt rekommendera den här boken om du inte redan har läst de tre första böckerna om Sorak (böckernas namn finns här), boken står sig bättre tillsammans med sina föregångare än själv. / M.H.

Gästrecension: The Darkness Before the Dawn – Ryan Hughes

Chronicles of Athas – Bok 2

Ytterligare en bok om rollspelsvärlden Athas. Den här gången handlar det om Jedra och Kayan som efter att ha blivit sålda som slavar upptäcker att de när de sammarbetar får stora mentala krafter. Dessa krafter visar sig vara en fara både för dem själva och för andra i deras närhet, så efter att ha blivit befriade från sina slavägare börjar de leta efter någon som kan lära dem att kontrollera deras mentala krafter.

Varje del i serien är fristående och du behöver egentligen ingen förkunskap om världen som historien utspelar sig i, men det hjälper. Det gör världen lite mer levande. Andra fantasy böcker är kanske 700-800 sidor per bok och kommer ofta i serier på 3+ böcker, så författarna har gott om plats att fylla ut sin värld och sina karaktärer. Men böckerna i den här serien är runt 300 sidor och därför är det en hel del som lämnas till läsaren att fylla ut, och där är det bra om man redan kan något om världen som historien utspelar sig i.

I sig självt blir omdömet att boken är torftig och ganska intetsägande, men om den läses i ett större sammanhang för att ge lite mer liv åt rollspelsvärlden Athas så är den helt ok (men inte mycket mer än det) och precis som del ett i den här serien så är den väldigt lättläst. / M.H.

Gästrecension: The Brazen Gambit – Lynn Abbey

 

Del ett av fem i serien Chronicles of Athas, en bokserie som utspelar sig på Athas, en rollspelsvärld till AD&D som heter Dark Sun. En värld av sand och sten där allting handlar om din egen överlevnad.Det är en fantasy värld (tänk dig Tolkien) med magi, Alver, Dvärgar, Halvlängdsmän (Hober), fast de är inte som de brukar vara, på Athas är allt anpassat för överlevnad i farliga miljöer där den starkes rätt alltid gäller.

 

Den här boken känns redan från början som en bok baserad på ett rollspel, läsaren översköljs av information från första början, information som om det varit författarinnans egen värld hade kommit fram allt eftersom eller inte alls (då den kanske inte är nödvändig för historien), men när den nu redan finns så antar jag att den är svår att bortse från.

 

Boken handlar om en tempelriddare i en av Athas stadstater som kommer en konspiration på spåren och tvingas fly bort från den tempelriddarvärld som han är van vid.

 

Boken är lättläst, och om man har spelat Dark Sun eller vill läsa fantasy i en hårdare miljö än vanlig fantasy så är den här boken av intresse. / M.H.

Gästrecension: The Dwarves – Markus Heitz

Boken handlar om en av de där raserna som Tolkien gjorde populära med sitt fantasy epos om härskarringen, vilken av dem borde inte vara så svårt att gissa sig till. Det är dvärgen Tungdil som blir vår guide när författaren Markus Heitz tar sig an uppgiften att göra dvärgar till mer än bara bihang i fantasy sammanhang. Själva storyn har berättats många gånger tidigare, det är det föräldralösa barnet som blir involverat i världsomvälvande planer och händelser. Skillnaden är bara att den här gången är det en dvärg som spelar huvudrollen.

Boken är bra skriven, huvudpersonen och dvärgarna runtomkring honom (och även de människor han slår följe med) är intressanta och roliga att följa. Heitz lyckas bra med att beskriva dvärgar och dvärgsamhället, med politiska intriger, fördomar och traditioner. När det kommer till dvärgarna i boken så känns de verkligen som dvärgar skall, enligt den traditionella fantasyn iallafall.

Mitt enda problem med boken är att elakingen i boken, han känns inte så där super farlig som han borde. Men det är en bok jag rekommenderar för fantasy intresserade, är du inte det så kanske du skall börja med något annat.  / M.H.

Bilbo, en hobbits äventyr – JRR Tolkien

I den här boken om hobbiten Bilbo får vi möta Bilbo för första gången, det här är alltså en historia som utspelar sig före Sagan om ringen-trilogin. Vi möter först en väldigt hemmastadd Bilbo som absolut inte gillar äventyr, och definitivt inte tänker följa med de 13 dvärgar som helt plötsligt en dag befinner sig i hans lilla hobbit-håla. Dessvärre blir det inte riktigt som Bilbo tänkt sig från början. Han följer med dvärgarna på deras väg till de ensamma bergen där draken Smaug vilar nöjt på dvärgarnas gamla skatt. På vägen till draken händer det så klart en hel del som de inte räknat med, de stöter på allt från alver, vättar, jättespindlar och en man som heter Beorn som blir en björn på natten. Det är alltså upplagt för många knipor som dvärgarna och Bilbo måste ta sig ur. Dvärgarna är först väldigt skeptiska till att Bilbo skulle vara någon bra äventyrskompanjon, men han överbevisar dem gång på gång utan att han riktigt märker det i början. En del knipor tar han sig ur med hjälp av den magiska ringen som gör honom osynlig, det är alltså här vi får veta hur den från början hamnar i Bilbos ägor.

Det här är en ganska spännande bok, trots att det inte alls är min genre och att jag knappt kan hålla isär de olika folkslagen i boken och än mindre dvärgarnas namn, så dras jag med och vill veta hur det ska gå för stackars Bilbo som bara längtar hem. Den är förvånansvärt lättläst och helt klart bättre än vad jag väntat mig, men det säger egentligen inte så mycket då jag verkligen inte förväntade mig något jag skulle gilla. Men en bok värd att läsa även om man inte gillar den här typen av böcker annars.

Den skarpa eggen – Philip Pullman

Den skarpa eggen är del två i Pullmans triologi om ”Den mörka materian”. Lyra har nu gått igenom till den nya världen genom det hål som öppnades i slutet på Guldkompassen och i en mystisk stad som till en början är helt öde möter hon Will. En tolvårig pojke som gömmer sig för några mystiska män, och som är på jakt efter sin pappa. Lyra får genom alethiometern veta att det är hennes uppgift att hjälpa Will att hitta sin far. Så tillsammans ger dem sig iväg på ett uppdrag där de inte vet vilka faror som väntar.

Den skarpa eggen är lika lättläst och spännande som Guldkompassen. Det är svårt att sluta läsa och precis som innan är det svårt att förutse hur historien kommer ta form. Nackdelen med den här boken är, precis som de flesta del 2 i trilogier, att det ganska mycket känns som en transportsträcka. Den stora händelsen kommer aldrig och egentligen tycker jag boken är för kort och för lättläst för att sakna den där stora smällen, men det är kanske där det märks att det egentligen är en ungdomsbok. I vilket fall som helst ser jag framemot att beställa hem del 3 för att se hur allting kommer att sluta.

Guldkompassen – Philip Pullman

Guldkompassen är första delen i Pullmans trilogi ”Den mörka materian”. Här får vi för första gången möta den lilla flickan Lyra. Lyra har spenderat hela sitt liv, ca 11 år, på Jordans College där hennes okända föräldrar lämnat henne. Hon ägnar mest dagarna åt att leka med kökspojken Roger och utforskar både Jordan och staden Oxford på sitt eget vis. En dag smyger hon in i det förbjudna sällskapsrummet för att ta sig en titt på hur det ser ut och efter detta blir ingenting sig likt igen. I början är Lyra väldigt ovetandes om vad som händer runt omkring henne men pusselbitarna läggs ihop en efter en genom hela boken. Efter stunden i sällskapsrummet så börjar i allafall en resa för Lyra, en resa som tar henne från Oxford till London och sen vidare upp till Norden.

Detta är en bok som inte alls är min vanliga genrer egentligen och jag måste säga att jag var väldigt skeptisk när jag började läsa. I början gick det lite segt men ganska så snabbt så tar berättelsen fart ordentligt och det är en riktig nagelbitare på sina ställen. Jag kommer på mig själv med att rycka till ibland när jag läser för att det är så spännande och man rycks med i Lyras nervositet och rädsla ganska så lätt. Det är inte heller någon förutsägbar bok så man blir hela tiden förvånad över hur saker och ting blir. Definitivt en bok jag skulle rekommendera.