Du sköna nya värld – Aldous Huxley

”Du sköna nya värld” är en framtidsdystopi, skriven 1932 och har en god plats bland klassikerna man bör ha läst i sitt liv. Det beskrivs ett nytt sorts samhälle här. Där alla människor är otroligt lyckliga, det finns nämligen ingenting att bli olycklig över, och skulle man känna minsta lilla obehag är det bara att ta lite ”soma” – en lugnande drog som gör dig allt ifrån lycklig till att ge dig några dygns ordentlig vila beroende på hur mycket du tar. Alla människor i samhället har blivit producerade i en fabrik, där allting är noga uträknat för att få ett visst antal människor av en viss sort. Det finns nämligen alfa, beta, delta etc. människor som alla har sina olika uppgifter i livet. Ju högre upp på listan du är desto bättre jobb har du. Men oavsett vilken ras du tillhör så är du lycklig över din situation i livet ,för det har du blivit inpräntad genom nattliga röster i hela ditt liv.

Två av människorna i den här nya civilisationen bestämmer sig en dag för att åka till en naturpark, en park där det finns vildar. Vildar är de som finns kvar av den människan vi själva känner igen, de lever som vi, föder barn, blir sjuka, åldras och dör plågsamt – det vill säga allt det som tagits bort i den nya civilisationen. I naturparken träffar de på två vildar som har en oväntad koppling till den nya världen och de bestämmer sig för att ta med dem tillbaka för att se vad som händer.

Det är alltid roligt att läsa klassiker tycker jag, för det är ju litteraturhistoria. Även om det idag finns så otroligt många framtidsdystopier så just den här är ju inget speciellt i jämförelse med andra. Men om man tänker på att den här skrevs 1932 så blir det ju annorlunda. Det är en trevlig bok att läsa i ett klassiker-perspektiv men hade den kommit ut idag hade jag nog inte varit så intresserad.

Men from the boys – Tony Parsons

Men from the boys är den tredje och sista delen i trilogin om Harry och hans son Pat. Harry har nu hunnit vara gift med Cyd i 10 år och Pat har hunnit bli en tonårig 14 åring påväg in i vuxen livet. Det är historien om hur man lever som en nyfamilj när det är dina barn och mina barn och våra barn. Samtidigt kommer plötsligt Pats mamma hem från Japan och ska försöka vara en del av den förvirrade tonåringens liv. Det handlar även om en fin vänskap med Harrys pappas gamla militärkompisar. Detta är helt enkelt en bok om relationer.

Har man läst de andra två böckerna, vilket man bör ha gjort för att kunna njuta till fullo, så vet man vad som väntar. Det är som att läsa en mysig amerikans film/sitcom. Fast jag tycker den här boken är lite tunnare än vad jag minns de tidigare två, rent innehållsmässigt. Kanske är det för att jag läser den på engelska vilket jag inte brukar göra, men den har ju inte kommit på svenska än vad jag kan leta mig fram till, och att jag på det viset missar lite mellan raderna, men jag tycker inte att jag gör det. Så jag tror den här boken saknar lite, den är fortfarande bra, men den hade kunnat vara lite längre och istället fått med mer. Jag hade gärna läst mer om Harrys relation med yngsta dottern, som det är nu får jag ingen känsla alls mellan dem förrän precis i slutet. Det är som att hon bara är där i periferin, vilket känns märkligt när det är hans eget barn och Pat framställs som hans absoluta mittpunkt i livet. Trots dessa brister gillar jag boken, det är en mysig bok som inte kräver alltför mycket men som ändå finns där i bakhuvudet och lockar en när man inte läser. En perfekt semesterbok.

Tyvärr, Fay Weldon

men nu lägger jag din självbiografi åt sidan. Jag har försökt i 125 sidor. Men jag orkar inte med all namedropping av kända och okända människor och en miljon olika släktingar till höger och vänster. Antagligen är jag för ung för dig, jag visste inte ens vem du var innan jag läste ”En hondjävuls liv och lustar” för sådär en månad sen, och jag har ingen koll på den brittiska eliten från första halvan av nittonhundratalet. Kanske tar jag upp dig igen om ett tag, men min semester ska präglas av lustläsning, och det här hamnar tyvärr inte under den kategorin just nu.

Den enögda kaninen – Christoffer Carlsson

Det här är Christoffer Carlssons andra bok. I  Den enögda kaninen har vi blivit förflyttade till det lilla samhället Dalen. David är den i gänget som flyttat ifrån samhället men är nu tillbaka över sommaren för att träffa familjen och umgås med sina vänner. Bästa vännen Lukas tar honom med ut till ett hus mitt ute i skogen som ingen egentligen vet om att det finns här. Vid det här huset träffas vännerna, Lukas, David, Justine, Julian, Martin och Rickard. Alla utom David vet redan om sommarens planer när han kommer dit, att göra inbrott hos så många som möjligt och sen åka Sverige runt för att sälja så mycket som möjligt. Boken börjar med en bit av slutet, och vi vet redan från början att det hela inte kommer sluta väl. Men vad är det egentligen som händer? Var går det snett? En liten pojke vid namn Kasper och hans enögda och allvetande kanin finns också med i historien, och Alex, Lukas syster som har en inte helt okomplicerad och hemlig relation med David.

Det är en otroligt spännande historia och Carlssons språk är helt fantastiskt. Jag är fast efter första meningen och kan inte göra annat än att läsa i två dagar tills boken är slut. Historien i sig är genomtänkt, hållbar och realistisk. Språket flyter på riktigt bra. Miljöerna i den lilla Dalen är levande och jag ser det där galna lite märkliga huset i dungen klart framför mig. Till och med hur det ändrar färg. Personerna känns också trovärdiga. Jag har verkligen ingenting att klaga på i den här boken och jag längtar redan tills nästa bok av Carlsson kommer. Jag tycker han har växt enormt sedan debuten Fallet Vincent Franke och det har trots allt bara gått ett år sen den kom ut och jag kan bara hoppas han fortsätter åt det här hållet, för då har det potential att bli riktigt riktigt bra. Detta är än så länge årets bästa bok.

(recex från förlaget)