Tillbaka till henne -Sara Lövestam

Tillbaka till henne handlar om Signe, och om Hanna. Två parallell historier ca 100 år ifrån varandra. Det är Hanna, som en dag får ett par glasögon, ett par skor, en brosch och en linjal i sina ägor. Och sakerna påverkar henne starkt, så starkt att hon måste ta reda på deras verkliga ursprung. Det blir starten på en rejäl resa för henne. Där hon både hinner skälla ut sin mamma och börja fundera över sitt eget värde.
Den andra historien är om Signe, som levde och kämpade för den kvinnliga rösträtten i början på 1900-talet. Och som dessutom levde ett inte helt enkelt liv på flera plan. Vi får följa henne där hon dras in i politiken och hur hon får del av storstadslivet trots att hon bor i den lilla landsorten Tierp.

Den här boken kan tyckas lite tråkig om man bara läser baksidestexten, jag var inte sådär super peppar när jag började läsa. Men, ojojoj, det här är inte vad det verkar vara från början. Det är en välfylld bok, med många trådar som så snyggt knyts ihop och jag vill bara läsa lite till för att veta nästa detalj, trots att jag redan från början egentligen vet hur det mesta ska sluta.

Ett tag i mitten undrade jag hur tusan historien skulle hålla i hela 600 sidor, men det hade jag aldrig behövt oroa mig för. Det är en genomtänkt story och de 600 sidorna är alla väl värda sin plats. Och det jag saknade i Lövestams förra bok (I havet finns så många stora fiskar) tar hon igen med råge nu. Det är ett bra språk som flyter och historierna känns fylliga och jag känner mig nöjd när boken tar slut. Jag tror till och med att jag skulle kunna dra till med att det här är årets bästa bok, eller iaf i en klar topp 5. Så vad väntar du på? Gå och läs nu genast!

(rec.ex från förlaget)

Annonser

I min bokhylla: G

Dags att se om vi hittar några titlar på G i min bokhylla.  Inte mindre än fyra stycken fanns det:

Gunnar – Bob Hansson. En skruvad bok, och precis vad du kan vänta dig av Bob Hansson. Bäst blir den om man någon gång sett honom live, så att man hör hans röst i huvudet när man läser. Bob är en fantastisk scenmänniska.

Gökboet – Ken Kesey. Definitivt en läsvärd bok, och förvånansvärt lättläst.

Glaskupan – Sylvia Plath. Vad var det egentligen som var så speciellt med den här? Jag fattade aldrig grejen…

Guldkompassen – Philip Pullman. Läs. Den är precis så bra som jag skrivit tidigare.

Gästrecension: The Revenge of the dwarves – Markus Heitz

Del tre i eposet om dvärgen Tungdil och de andra dvärgarna i Girdlegard. Det var planerat att det här skulle varit sista delen, men jag har fått nys om att det har kommit en till på tyska som kommer att släppas på engelska i juli (och som jag ser fram emot att få läsa). Och det känns som en avslutande bok, Markus bjuder in utanförvärlden till Grindlegard och låter läsaren ta del av en bit av den värld som finns på andra sidan om bergen och dvärgarnas fästningar. Och även om det lämnas många öppningar för vidare intriger så känns det lite som att författaren var trött på den här världen och dess tjurskalliga invånare.

Men det innebär inte att historien får lida. Den är faktiskt bättre än de två föregående och sätter ribban ganska högt för del #4 som jag nu ser framemot med viss tillförsikt, klarar författaren verkligen att hålla samma kvalité på nästa del när han varit ifrån i 6 år? Eller kommer det bli en helt annorlunda bok på grund av att han varit ifrån sitt projekt för länge och fått inspiration från helt andra saker än dem som drev honom att skriva de tre första böckerna? Återstår att se, men jag hoppas!

Själva historien är en direkt fortsättning av bok 2 med en ny dimension i form av världen utanför Girdlegard som blir allt mer involverad. Jag rekommenderar att läsa både bok 1 och bok 2 innan den här boken påbörjas, de behövs dock inte läsas i följd, utan det behövs bara att man har lite hum om de inblandade karaktärerna och världen i sig. / M.H.