Den onda badankan – Katarina Johansson

20121217-113643.jpg

Den onda badankan är en uppföljning på ”Badskumt”, Katarina Johansson har nu fått barn och börjar fundera på vad för kemikalier barn utsätts för och hur man kan göra för att minska på mängden kemikalier i sitt hem och även på förskolan. Man får många konkreta tips om vilka leksaker man bör välja, hur man ska tänka när man köper barnvagn men även hur man bör tänka när man går i renoveringstankar när man har barn eller är gravid.

Katarina är verkligen ute på kemikaliejakt. Och det är skrämmande att läsa om det hon kommer fram till. Samtidigt är det viktigt att man som konsument vet vad man köper, som konsument har man en större makt än man tror. På ett sätt känns det väldigt övermäktigt när man läser. Hur ska man kunna värja sig från allt? Hur ska man orka kämpa för att ta reda på allt? Men Katarina påpekar att man behöver inte göra allt på en gång. Men gör lite. Nästa gång du tänker köpa något, tänk efter. Vad är det du tar in i ditt hem? Vill du fylla ditt hem med kemikalier som är både hormonstörande och miljöfarligt? Nej, skulle inte tro det. Men det är vad vi gör allihopa, eftersom vi inte vet vad som finns i varor. Och för att vi litar alldeles för blint på tillverkarna. Så gå ut och leta reda på den här boken, och läs nu genast.

(bild och rec.ex från förlaget.)

Ps. Jag älskar dig – Cecilia Ahern

ps jag älskar digHolly har precis blivit änka vid 30 års ålder och är som man kan gissa, helt knäckt. Men när det dyker upp ett brev från hennes avlidne man med ett brev att öppna varje månad under det kommande året börjar hon se ett ljus i vardagen igen. Holly lever för dem här breven och tvingar sig själv att göra det hennes man ber henne om, även om det betyder att skämma ut sig i en karaoketävling inför alldeles för många människor. Tillsammans med sina väninnor och sin familj försöker hon ta sig igenom vardagen efter att ha förlorat den hon älskar mest av allt.

Jag gillade början på den här boken, tyckte ändå den hade ett litet driv och ett spännande upplägg. Men efter 200 sidor tyckte jag gott att boken kunde ta slut. Det var många långa passager som bara var rent tidsfördriv och boken hade gott kunnat kortas ner ordentligt. Jag gav upp efter 200 sidor och läste sista kapitlena för att se om jag hade rätt i hur det skulle sluta. Det hade jag, mer eller mindre. Så kände mig väldigt nöjd över det där hoppet på 200 sidor, kände inte att jag hade missat något alls, tyvärr.

Detta är andra chick-lit boken jag lägger ifrån mig på senaste veckorna. Har jag helt enkelt fått en annan boksmak? Eller råkade jag bara på två riktiga bottennapp? Jag hoppas på det sistnämnda, då det ju är ganska trevligt att ha lite olika genrer att välja på. Omväxling förnöjer.