Damned – Chuck Palahniuk

20121021-161032.jpg

En ny Palahniuk gör mig alltid lite extra glad, samtidigt som det är med en lätt oro jag hugger in på dem. Man vet nämligen aldrig vad som väntar. Den senaste jag läste, Pygmy, var ju… Väldigt speciell, för att uttrycka mig snällt. Så helt lugn kände jag mig inte. Men jag hade inte behövt oroa mig.

Damens handlar om Madison Spencer, en 13-årig flicka som finner sig själv i helvetet. Väldigt död och med en chans att få berätta hur det egentligen ser ut där nere. Men var gömmer sig egentligen Satan? Madison skriver små brev till honom samtidigt som vi får små anekdoter från hennes liv på jorden och får följa med henne på promenader genom helvetet tillsammans med hennes nyfunna vänner. Och här finns riktiga guldkorn i helvetet, till exempel så är det precis som i alla anat, alla telefonförsäljare är egentligen döda människor som är anställda i helvetet för att i möjligaste mån förstöra så många människors kvällsmat så möjligt.

Som sagt, jag hade inget att oroa mig för. Det är en schysst tvist att någon berättar hur helvetet egentligen ser ut, och vad som pågår där nere. Och jag är än en gång på god fot med min favoritförfattare. Och nu ser jag väldigt mycket framemot del två i den här serien som ryktas om att det ska bli en trilogi. Men med Palahniuk kan man juste vara helt säker. Dock har det skrivits om att del två faktiskt redan är klar och på gång. Jag håller tummarna, jag vill ha mer av helvetet.

Revolt – Suzanne Collins

Sista och avslutande delen i hungerspelen, Revolt. Katniss har blivit räddad från arenan och nu väntar ett liv tillsammans med rebellerna. Och det första svåra beslutet Katniss ställs inför är om hon vill vara ”härmskrikan” eller ej. Om hon ska vara den som omedvetet leder rebellerna till seger över Panem och president Snow. Sen är det en lång kamp i ett krig där alla möjliga sorters vapen används för att få motståndarna på fall.

Så var hungerspelen slut. Det gick fort. Och ja, jag förste hypen så otroligt mycket. Det här är riktigt bra! Punkt. Det finns inte så mycket mer att tillägga. Läs läs läs om du hör till skaran som ännu inte gjort det. Och förundras över hur man hela tiden kan gissa hur det ska sluta men absolut inte kunna veta hur vägen dit ser ut. Och inte heller kunna gissa slutet riktigt.

Fatta eld – Suzanne Collins

Andra delen av hungerspelen, fatta eld. Nu har Katniss och Peeta fått komma hem och de förbereder sig för segrarturnén som de ska åka på genom alla distrikten. Men, det är inte alla som ser framemot att de ska åka på den här turnén. President Snow börjar nämligen ana vilka krafter Katniss har och vad hon kan locka fram hos andra. När det sen är dags att berätta bestämmelserna inför det 75 jubileet av hungerspelen får alla distrikten i Panem en rejäl chock. Det som inte kan hända händer…

Åh, det är fortfarande lika spännande, trots att man även här förstår till vissa delar hur det ska sluta så vet jag j inte alls hur vägen dit ser ut, och det gör att det är precis lika spännande som väntat. Och det slutar ju inte alls som man hade kunnat tänka sig. Det som är extra skönt med den här boken är att det inte alls är enbart en transportsträcka som många andra delar har en tendens at bli. Så nu väntar jag med spänning på att få påbörja den tredje och sista delen.

Hungerspelen – Suzanne Collins

Hungerspelen behöver väl egentligen ingen riktigt presentation men för de fåtalet personer som inte hört talas om boken så handlar den främst om Katniss Everdeen. Hon bor i en värld som är indelad i 12 distrikt och en huvudstad. För att regimen ska se till så att alla invånare sköter sig och inte gör något de  inte får anordnas varje år något som kallas ”Hungerspelen”. En pojke och en flicka från varje distrikt blir framlottade för att vara med och tävla. Tävlingen är slut när en vinnare står ensam kvar efter att alla andra blivit dödade på ett eller annat sätt. Det här året blir Katniss lillasyster dragen i lotteriet men Katniss kan inte se på när hennes syster går en säker död tillmötes så hon ställer upp som frivillig.

Det är en väldigt spännande bok, även om man till stora delar kan räkna ut hur den kommer sluta då det är första delen av tre, men, man vet ju inte hur berättelsen tar sig dit. Collins bygger upp en snygg värld med konstiga framavlade djur och en galen regim (och befolkning) som njuter av ett slags framtida gladiator spel. Boken är ju höjd till skyarna i hela världen och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till att börja med, lite seg i starten men den tar sig fort. Och ja, den är väl värd att få vara där uppe i skyarna. Läs den, och gå sen direkt och köp nummer två och nummer tre, precis som jag gjort.

Gästrecension: The Revenge of the dwarves – Markus Heitz

Del tre i eposet om dvärgen Tungdil och de andra dvärgarna i Girdlegard. Det var planerat att det här skulle varit sista delen, men jag har fått nys om att det har kommit en till på tyska som kommer att släppas på engelska i juli (och som jag ser fram emot att få läsa). Och det känns som en avslutande bok, Markus bjuder in utanförvärlden till Grindlegard och låter läsaren ta del av en bit av den värld som finns på andra sidan om bergen och dvärgarnas fästningar. Och även om det lämnas många öppningar för vidare intriger så känns det lite som att författaren var trött på den här världen och dess tjurskalliga invånare.

Men det innebär inte att historien får lida. Den är faktiskt bättre än de två föregående och sätter ribban ganska högt för del #4 som jag nu ser framemot med viss tillförsikt, klarar författaren verkligen att hålla samma kvalité på nästa del när han varit ifrån i 6 år? Eller kommer det bli en helt annorlunda bok på grund av att han varit ifrån sitt projekt för länge och fått inspiration från helt andra saker än dem som drev honom att skriva de tre första böckerna? Återstår att se, men jag hoppas!

Själva historien är en direkt fortsättning av bok 2 med en ny dimension i form av världen utanför Girdlegard som blir allt mer involverad. Jag rekommenderar att läsa både bok 1 och bok 2 innan den här boken påbörjas, de behövs dock inte läsas i följd, utan det behövs bara att man har lite hum om de inblandade karaktärerna och världen i sig. / M.H.

Gästrecension: The War of the Dwarves – Markus Heitz

BildDet här är bok två i en serie böcker om dvärgarna i Girdlegard, recensionen av den första boken hittar du här. det är inget måste att ha läst första boken innan man börjar läsa den här, men som alltid med serier så är det helt klart ett plus.

Nog om det, boken handlar precis som del ett om Tungdil, en föräldralös dvärg som växt upp hos människor och som, innan bok ett utspelade sig, inte sett en enda dvärg i hela sitt liv. Nu i bok två är allting annorlunda. Han är en framstående dvärg som andra dvärgar lyssnar på och som har i uppdrag att återuppbygga det femte dvärgariket.

Bok två är bättre än bok ett, vilket är alltid är positivt och får mig att verkligen se fram emot del tre, extra plus är att del två verkligen kändes välplanerad i del ett och om det är likadant med del tre så slipper läsaren orealistiska eller väldigt tveksamma händelseförlopp. Fast det är nog vanligare inom filmvärlden än i bokvärlden.

The War Of The Dwarves ger Markus möjligheten att ge de olika dvärgarna mer kött på benen, och jag tycker att karaktärerna får större möjlighet att bli hela personer i del två, vilket kanske inte är så konstigt, del ett lade ju grunden så att författaren nu kan putsa på sina dvärgar för att få fram det där sista.

Rekomenderar denna. /M.H

Gästrecension: The Broken Blade – Simon Hawke

Chronicles of Athas book 3

Del tre i serien om rollspelsvärlden Athas (och den sista som jag fått tag på, det är fem böcker i serien totalt). Den här gången är det Sorak the Nomad som har huvudrollen i en bok som till skillnad från de två första böckerna inte känns rollspelsboksmässig alls. De spelregler som brukar skina igenom ganska tydligt när rollspel blir böcker är här helt frånvaro. Författaren verkar använda rollspelsmaterialet som boken bygger på som en grund för att göra det som rollspel är till för, att berätta historier (ofta episka och over-the-top).

Problemet med den här boken är dock att det här är den fjärde boken om Sorak och hans följeslagare och det märks. Den känns mer som en epilog med tillbaka blickar än en egen bok. Hade jag vetat det innan jag började läsa den så hade jag försökt få tag på de tidigare böckerna innan jag läste denna. När det kommer till fantasy böcker så möter man oftast huvudpersonerna innan eller alternativt när de beger sig ut i världen för att skapa stordåd, inte när de redan är bittra och ser på allt med en been-there-done-that blick. Och efter att jag läst den här boken så kan jag förstå varför, det är ganska tråkigt att få en svepande sammanfattning av en händelse som kunde ha varit spännande att läsa om.

Så även om det här är den boken i den här serien som tar ut svängarna mest och är den bok som tydligast visar på potentialen hos rollspelsböcker så kan jag inte riktigt rekommendera den här boken om du inte redan har läst de tre första böckerna om Sorak (böckernas namn finns här), boken står sig bättre tillsammans med sina föregångare än själv. / M.H.