1Q84 – Andra boken – Haruki Murakami

Jag hamnade i sjukdimma och vad var då bättre än att äntligen få tid att läsa ut andra boken i 1Q84 trilogin. Det har börjat hända grejer nu och man vet betydligt mer om vad som händer. Men som vanligt blir frågetecknen ännu fler och det är nog lika bra jag ger mig på bok nummer tre nu på direkten.

Annonser

1Q84 första boken – Haruki Murakami

Jag har precis läst ut första boken om Tengo och Aomame. Jag har fått läsa om den mystiska Fukaeri och luftpuppan, börjat bli nyfiken på vad tusan de där ”little people” är för några, undrat vad som egentligen kommer hända mellan Aomame och Ayumi, och självklart börjat fundera på när och hur historierna kommer korsa varandras vägar i framtiden. Med andra ord så kastar jag mig genast över bok nummer två nu. Vi ses på andra sidan.

Mina döttrars systrar – Barbara Voors

Mina döttrars systrar, det är så mamman i historien kallar sina döttrar, och deras vänner. Alla är systrar. De som är systrar på riktigt är Mimmi, Annie och Lucy. När historien börjar har Lucy precis blivit hittad efter 8 år. Hon ligger i koma i New York efter en överdos. Hur livet tagit henne dit är det ingen som vet, för hon lämnade hemmet 8 år tidigare och har inte hört av sig mer än med några enstaka vykort sen dess. Nu sitter hennes syster Annie bredvid henne och berättar om hur hon hamnat där hon är, och hon berättar även Mimmis historia. Det är tre vitt skilda systrar som är så olika i personlighet och i hur de lever, men ändå känner man att det finns ett starkt band mellan dem. Det är en rörande historia om längtan och väntan. Om kärlek och hat och vad gör man inte för att bli lite älskad?

Det är trots så mycket sorgligt en ganska mysig bok. Den tar oss sakta men säkert genom systrarnas livshistoria blandat med lite nutid bredvid Lucy på sjukhuset. Och hela tiden det där under ytan och mellan raderna, det där obehagliga som man bara kan gissa sig till. Det är en lättläst bok och sidorna bara flyger fram. Jag tror jag kommer leta upp mer av Voors då det här var min första bok av henne. Och jag kan definitivt rekommendera boken om man vill ha något lättläst och hyfsat lättsmält.

Vi har redan sagt hej då – Daniel Åberg

Vi har redan sagt hejdå är boken om Filip. En typisk man (eller människa egentligen) i 30-års åldern i dagens Stockholm. Han är singelmänniskan personifierad. Ute och festar och minglar med stadens mediefolk varje vecka. Dessutom dejtar han nya tjejer hela tiden, blandat med att han träffar de gamla raggen också. Filip är mannen som vägrar gå in i ett förhållande men som längtar så galet efter tvåsamhet så han förstör allt för sig själv så fort han får en chans. Han dejtar mest tjejer som redan är i ett förhållande, för att göra det lätt för sig själv, men en dag träffar han Iris och hon vänder upp och ner på hans värld genom att inte vara som alla andra tjejer. Men hur gör man när alla ens utarbetade regler för dejting helt plötsligt inte fungerar?

Den här boken hade lätt kunnat bli en enda stor klyscha med stockholmskillen som super och ligger runt med alla tjejer han träffar, men det blir inte det. Knepet med att blanda runt kapitlena och hoppa fram och tillbaka, som jag först trodde skulle bli jätterörigt, är så snyggt gjort att jag nästan önskar att alla böcker var skrivna så. Dessutom gillar jag starkt Åbergs sätt att skriva på, med avbrutna meningar mitt i samtal och tankar, det blir precis som att man lever litegrann inne i Filips hjärna. Detta är definitivt en bok värd att läsa, dessutom är den kort och tar inte speciellt många timmar att läsa, så det blir nästan som att se en lite mysig film, fast förvänta dig ingen feelgood film, för Filip är något av ett praktarsle som man vill ruska om och undra vad fan han sysslar med egentligen med jämna mellanrum. Men om man kryper ner i soffan med en kopp te och tända ljus så är en av alla ruggiga höstkvällar räddad för Åberg skriver det så himla snyggt.

(rec.ex. från förlaget.)

Haunted – Chuck Palahniuk

Haunted är boken om en grupp människor som alla övergett sitt liv i tre månader för att vara med på ett ”writer’s retreat”. Tror dem. Men Mr Whittier som håller i det har en helt annan tanke. Han anser att för att lyckas skriva det där livsverket du alltid drömt om, då måste du bort från allt extra i livet. Därför låser han in hela gruppen i en gammal teater under tre månaders tid. Väl inne på teatern gör deltagarna allt för att de ska plågas så mycket som möjligt för att ha den bästa historien att berätta när de väl kommer ut.

Blandat med historien som pågår i nutid får vi även dikter om de olika personerna, och varje person får berätta en eller flera historier. Alla historier om deras eget liv som gör att man förstår vad det är som fått dem att söka sig till det här skrivarlägret.

Det här är en helt galen bok. Som vanligt när det är Palahniuk som skriver. Den första historien får mig att inte vilja fortsätta läsa boken för att det är så äckligt berättat men jag fortsätter ändå för jag vill trots allt veta vad det ska bli av boken. Och det blir bättre, men är du inget fan av Palahniuk är det nog inget för dig. Är du däremot som mig, som älskar Fight Club, Survivor och Diary, så läs. För det är trots allt Palahniuk, och det går inte att inte gilla det. Även om det som helhet är en mycket märkligt bok, så finns där riktiga guldkorn inuti som är väl värda ett par timmars lästid.

Adonis – Jens Liljestrand

 Adonis är namnet på åtta mäns sånggrupp, en sånggrupp som levde några år under männens studenttid i Lund. Några av dem var med i Studentsångarna, några höll på med spex men alla var de med i Adonis för att de var fantastiska på att sjunga. Med i bakgrunden fanns även CC, den store fantastiske professorn som hjälper till med lite allt möjligt utan att männen egentligen vet vad hans baktankar är.

Det har nu gått ca 15 år sen studenttiden tog slut och hela gänget ska samlas för första gången. Eller ja, hela gänget är det inte. En har dött, och den nionde personen som kom in som ersättare på slutet är det ingen som vill ha med längre. Platsen är en gammal sommarstuga på landet och här i avskiljdhet ska de alltså återuppleva gamla minnen och ha en trevlig helg. Men den där gemytliga gemenskapen är inte alltid vad man minns och det lurar många jobbiga minnen bakom allt det fina. Och tycker de här männen egentligen om varandras sällskap så mycket som de vill minnas?

Det här är en riktig bladvändare, jag är fast från första sidan och jag är väldigt tacksam över att jag varit sjuk några dagar. För den här boken kräver sin sträckläsning. Både för att jag sugs in i historien och inte kan släppa den, men även för upplägget. Varje kapitel är berättat av någon av personerna i boken, men alla kapitel är skrivna i jag-form så det tar ett tag innan man vet vems historia det är man läser nu. Sakta men säkert faller små små pusselbitar på plats och man förstår vad det är som har format de här männen, på gott och ont.
Att boken dessutom utspelar sig i Lund är en stor bonus för mig. Jag gillar att veta precis vilka gator de rör sig på, hur det ser ut inne i husen de befinner sig i. Vad det är för ställen dem pratar om. Det är inte ofta Lund är så stor del av en historia. Jag gillar alltså hela boken, gå och köp den på direkten om du inte gjort det redan gjort det. Det här är tillsammans med ”Den enögda kaninen” definitivt en av årets bästa böcker. Läs!

Mannen som älskade Yngve – Tore Renberg

Jarle är en helt vanlig sjuttonåring som går andra året på gymnasiet när han plötsligt blir Mannen som älskade Yngve. En dag står han bara där, den mystiska och vackra Yngve. Och Jarle får helt plötsligt svårt att koncentrera sig på bästa vännen Helge och flickvännen Katrine. Yngve vänder upp och ner på hela Jarle och på allt han tror på och får honom att göra saker han aldrig trodde han vågade. Men vem är egentligen den mystiske Yngve? Och hur gör man när man plötsligt blir kär i en kille trots att man redan har flickvän?

Jag ser detta som en ungdomsbok, och i början har jag lite svårt för att komma in i boken då jag känner mig lite gammal. Jag har svårt att relatera till den där riktiga tonårsångesten och tvivlen och den totala bristen på logik när man blir handlöst förälskad vid första ögonkastet. Men där finns något som håller mig levande genom boken, vad är det egentligen med Yngve? Vad är det som gör att han ”försvinner” i blicken med jämna mellanrum och varför är han hemma från skolan med lite väl jämna mellanrum? Det håller mig uppe, jag är nyfiken och vill veta. Boken tar sig också mot slutet, och de sista hundra sidorna flyger fram, trots mestadels obehag av tonårens brist på vett. Men den tar sig, och jag är glad att jag tog mig igenom den. Dock tror jag att jag hade gillat den mer som tonåring än vad jag gör nu.