Gästrecension: Spionen som kom in från kylan – John le Carré

När jag läst en kanske 50 sidor av den här boken så tänkte jag ungefär ”Ska det här föreställa en klassiker? Det här var inte så mycket att vara imponerad av…” och sen läste jag inte så mycket mer på två eller tre veckor. Men så fick jag ett ryck och satte mig ner med den igen. Och så här i efterhand så tycker jag att det var en bra sak, jag behövde visserligen tvinga mig igenom ett par sidor av gråhet, det som fick mig att ge upp vid första försöket, men sen tog berättelsen fart. Mot slutet av boken känns det nästan som om det går lite väl fort, men bara nästan och författaren tappar inte fästet under berättelsens gång.

Det är en bra bok, en bok om att underrättelseverksamhet inte bara är action a la James Bond även om man är ute på fältet och mitt uppe i händelserna. Och framförallt om att allt inte är svart och vit, det finns inte så många good guys där ute, utan mest olika grader av bad guys. / M.H.