Fatta eld – Suzanne Collins

Andra delen av hungerspelen, fatta eld. Nu har Katniss och Peeta fått komma hem och de förbereder sig för segrarturnén som de ska åka på genom alla distrikten. Men, det är inte alla som ser framemot att de ska åka på den här turnén. President Snow börjar nämligen ana vilka krafter Katniss har och vad hon kan locka fram hos andra. När det sen är dags att berätta bestämmelserna inför det 75 jubileet av hungerspelen får alla distrikten i Panem en rejäl chock. Det som inte kan hända händer…

Åh, det är fortfarande lika spännande, trots att man även här förstår till vissa delar hur det ska sluta så vet jag j inte alls hur vägen dit ser ut, och det gör att det är precis lika spännande som väntat. Och det slutar ju inte alls som man hade kunnat tänka sig. Det som är extra skönt med den här boken är att det inte alls är enbart en transportsträcka som många andra delar har en tendens at bli. Så nu väntar jag med spänning på att få påbörja den tredje och sista delen.

Annonser

Gästrecension: Högt spel i Saratoga – Edna Ferber

Det första man skall notera är att boken publicerades i USA 1941, den svenska översättningen jag läste gjordes 1952, och den utspelar sig i 1880 och språket är därefter. Inte den mest politiskt korrekta bok jag läst.

Men i övrigt är boken okej, inte mer. Edna målar med breda penslar och mycket pastellfärger upp färgglada bilder av både New Orleans och Saratoga. Och det är definitivt trevlig läsning när Clio vandrar runt i de båda städerna. Tyvärr är varken handlingen eller karaktärerna något som verkligen intresserar mig, då är boken mer intressant som en betraktelse av hur det kan ha varit än som berättelse i sig självt. Sen har jag lite svårt att veta hur sanningsenligt Edna beskriver samhällsklimatet strax innan 1900 i USA. Att språket nog är tidstypiskt betvivlar jag inte alls.

Högt spel i Saratoga handlar om den till New Orleans återvändande Clio Dulaine och texasbon Clint Maroon och deras rävspel (främst Clios). Personligen skulle jag vilja att boken var längre, gav fler nedslag i händelseförloppet. Jag tyckte att det ägnades för många sidor åt New Orleans och för få åt Saratoga.

Inte årets bästa bok, och ingen jag direkt skulle rekommendera för någon som inte har något intresse som berörs i historien. / M.H.

Gästrecension: Lyckad nedfrysning av Herr Moro

En annorlunda bok, jag saxar från inledningen:

”1992 gjordes ett ovanligt experiment: med stöd av Stockholm läns landsting ställdes denna bok samman och delades ut till alla niondeklassare inom Stockholms län för att ge dem en tankeställare i livet. Den fick snart kultstatus bland sina läsare. Här har 1900-talets märkligaste fotografier underfundigt komponerats med ett generöst urval texter”

Redaktörerna till den här samlingen gjorde ett bra jobb. Det är verkligen texter och bilder som det kan tänkas och diskuteras om, om man ger sig själv tid till det. Det är Nietzsche och Kierkegaard, de Beauvoir och brev skrivna av okända tyska soldater i Stalingrad. Det är bilder på allt från moln till parisare och ett biblioteket i andra världskrigets London. Och så det foto som jag fastnade mest för, på Jimmy ”Little man”. 

Huruvida citatet ovan är sant och boken fått kultstatus vet jag inte, vad jag däremot vet är att jag kommer att behålla den. Jag tror att med den spridning som finns på innehållet i boken så finns det något för alla, oavsett vem du är. Om du sedan vill, orkar eller hinner ta till dig något i den är en helt annan sak. / M.H.

Nu vill jag sjunga dig milda sånger – Linda Olsson

Nu vill jag sjunga dig milda sånger är en bok om en oväntad vänskap. Veronika bestämmer sig plötsligt att komma till Sverige för att skriva på sin nya bok, hon hyr ett hus i en by i Dalarna, i huset mittemot bor Astrid, en gammal kvinna som bott i det huset i hela sitt liv. Lite trevande börjar dem närma sig varandra och tillslut får dem in dagliga promenader tillsammans och mysiga middagar. Allt för att slippa vara ensamma, en ensamhet de båda på sina sätt valt själv. Efter hand som vänskapen fortlöper från tidig vår till sen höst avslöjar dem sakta men säkert vad som format dem under livets gång.

Det här är en ganska stillsam historia, samtidigt som den rör sig snabbt över tiden. Det är långsamma promenader och middagar som får minnena att väckas till liv hos dem båda. Det är en ganska omtalad bok och jag hade många höga förhoppningar om den då jag hört fina ord om den från många olika håll. Men lever den upp till dem förhoppningarna? Nej, det gör den tyvärr inte. Visst blir jag lite nyfiken på vad som hänt men jag skulle lika gärna kunna klara mig utan att veta. Så tyvärr, en bok jag hade hoppats på men som föll alldeles för platt framför mig.

Hungerspelen – Suzanne Collins

Hungerspelen behöver väl egentligen ingen riktigt presentation men för de fåtalet personer som inte hört talas om boken så handlar den främst om Katniss Everdeen. Hon bor i en värld som är indelad i 12 distrikt och en huvudstad. För att regimen ska se till så att alla invånare sköter sig och inte gör något de  inte får anordnas varje år något som kallas ”Hungerspelen”. En pojke och en flicka från varje distrikt blir framlottade för att vara med och tävla. Tävlingen är slut när en vinnare står ensam kvar efter att alla andra blivit dödade på ett eller annat sätt. Det här året blir Katniss lillasyster dragen i lotteriet men Katniss kan inte se på när hennes syster går en säker död tillmötes så hon ställer upp som frivillig.

Det är en väldigt spännande bok, även om man till stora delar kan räkna ut hur den kommer sluta då det är första delen av tre, men, man vet ju inte hur berättelsen tar sig dit. Collins bygger upp en snygg värld med konstiga framavlade djur och en galen regim (och befolkning) som njuter av ett slags framtida gladiator spel. Boken är ju höjd till skyarna i hela världen och jag måste erkänna att jag var lite skeptisk till att börja med, lite seg i starten men den tar sig fort. Och ja, den är väl värd att få vara där uppe i skyarna. Läs den, och gå sen direkt och köp nummer två och nummer tre, precis som jag gjort.

I min bokhylla: H

Den här genomgången av min bokhylla går ju inte direkt fort, men den går i alla fall framåt. Dags för bokstav nr åtta, H. Här återfinns det tre böcker, som egentligen är många fler.

Haunted av Chuck Palahniuk – Självklart finns det fler Palahniuk böcker i min hylla. För er som missat det, det här är min absoluta favoritförfattare. Man blir aldrig besviken över hans galna böcker, du vet aldrig vad som väntar. Läs!

Harry Potter av JK Rowling – Det här är ju ett par böcker, men den får stå som en enda. Hela serien återfinns i alla fall hemma hos mig. Som många andra slukade jag dem i rask takt. Definitivt värda sin plats i hyllan. Däremot skulle jag aldrig få för mig att se filmerna.

Hemsöborna av August Strindberg – En klassiker. Som många av oss tvingats genomlida i skolan. Jag minns fortfarande att vi tvingades lära oss första meningen i den här boken. Men som sagt, en klassiker är alltid en klassiker.

En drink före kriget – Dennis Lehane

En drink före kriget är en av de fristående böckerna om privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angie Gennaro. De har sitt tillhåll i ett klocktorn i Boston och just nu har de fått ett uppdrag av högt uppsatta politiker. Det är ett dokument som ska återföras. Men, som vi alla vet så är ju politiker inte kända för att alltid tala sanning och uppdraget tar många vändningar som inte väntas från första början. Allting börjar i alla fall med att Patrick och Angie ska leta upp Jenna Angeline och sen bryter det ena helvetet efter det andra ut. Och sen slutet gott allting gott, ungefär.

Jag behöver väl inte säga att deckare inte direkt är min favoritgenre. Har dock tidigare läst en Lehane bok, Patient 67, som jag tyckte var väldigt väldigt bra. Så jag hade ju lite höga förväntningar på den här, och det kunde den inte leva upp till. Det är en lättläst bok och jag fastnar ju på ett sätt i själva läsandet, men storyn faller mig inte alls i smaken. Det är alldeles för överdrivet för att jag ska kunna ta det seriöst, möjligtvis hade det funkat som en amerikansk actionrulle men inte som bok. Karaktärerna i boken bryr jag mig inte speciellt mycket om, och framför allt dialogerna mellan Patrick och Angie känns sjukt tillgjorda. Gillar du deckare med mycket blod så är det här säkert en okej bok, funkade även som semesterbok när man vill tänka så lite som möjligt själv, men annars, nej gå och leta upp någon bättre bok istället för att slösa din tid på den här.