1Q84 – Haruki Murakami

Så, då var tredje boken äntligen utläst. Med ett stort Äntligen. För den sista boken var seg. De första 300 sidorna var en lång transportsträcka av upprepningar och ja, ingenting kändes det som. Det gick alldeles för långsamt och det kunde gott och väl varit bara två böcker med sisådär 100 sidor var till istället. Vad handlade då egentligen 1Q84 om? Jo, det handlar om Tengo och Aomame. Om hur de på olika sätt blir inblandade i den religiösa organisationen Sakigakes märkliga affärer. Tyvärr handlar det väldigt lite om vad Sakigake egentligen är och vad som sker där och nästan enbart om Tengo och Aomames vägar mot varandra. På vägen får vi möta en del intressanta personer som Eriko Fukada som har rymt från Sakigake, den märklige förlagsarbetaren Komatsu och kvinnan i Pilträdsvillan.

De första två böckerna gillade jag väldigt mycket medans den tredje var en stor besvikelse. Slutet på hela historien ska vi inte ens tala om. Jag tror att boken hade vunnit mer på att fokusera på mer än bara de här två personerna. Jag hade velat veta mer om birollerna och jag tror det hade lyft historien så att den inte hade känts så platt. Jag är glad att det här inte var min första bekantskap med Murakami för hade det varit det så hade jag nog inte gett mig på något mer av honom. Men nu ser jag ändå framemot att läsa de två andra titlar som finns i hyllan här hemma eftersom jag vet att han kan så mycket bättre.

Rapport från Murakami-dimman

Mitt inne i bok nummer tre och börjar störa mig på alla upprepningar. Förstår att man behöver lite upprepningar om det var ett tag sen man läste förra boken, men upprepningar i samma kapitel, om och om igen, varför?

Dagens insikt är dessutom att jag blir påmind om varför jag aldrig, jag menar Aldrig, läser en hel trilogi i ett svep. Jag behöver något annat mellan varven för att inte tröttna. Jaja, bara 350 sidor kvar.

1Q84 första boken – Haruki Murakami

Jag har precis läst ut första boken om Tengo och Aomame. Jag har fått läsa om den mystiska Fukaeri och luftpuppan, börjat bli nyfiken på vad tusan de där ”little people” är för några, undrat vad som egentligen kommer hända mellan Aomame och Ayumi, och självklart börjat fundera på när och hur historierna kommer korsa varandras vägar i framtiden. Med andra ord så kastar jag mig genast över bok nummer två nu. Vi ses på andra sidan.