Revolt – Suzanne Collins

Sista och avslutande delen i hungerspelen, Revolt. Katniss har blivit räddad från arenan och nu väntar ett liv tillsammans med rebellerna. Och det första svåra beslutet Katniss ställs inför är om hon vill vara ”härmskrikan” eller ej. Om hon ska vara den som omedvetet leder rebellerna till seger över Panem och president Snow. Sen är det en lång kamp i ett krig där alla möjliga sorters vapen används för att få motståndarna på fall.

Så var hungerspelen slut. Det gick fort. Och ja, jag förste hypen så otroligt mycket. Det här är riktigt bra! Punkt. Det finns inte så mycket mer att tillägga. Läs läs läs om du hör till skaran som ännu inte gjort det. Och förundras över hur man hela tiden kan gissa hur det ska sluta men absolut inte kunna veta hur vägen dit ser ut. Och inte heller kunna gissa slutet riktigt.

Annonser

Fatta eld – Suzanne Collins

Andra delen av hungerspelen, fatta eld. Nu har Katniss och Peeta fått komma hem och de förbereder sig för segrarturnén som de ska åka på genom alla distrikten. Men, det är inte alla som ser framemot att de ska åka på den här turnén. President Snow börjar nämligen ana vilka krafter Katniss har och vad hon kan locka fram hos andra. När det sen är dags att berätta bestämmelserna inför det 75 jubileet av hungerspelen får alla distrikten i Panem en rejäl chock. Det som inte kan hända händer…

Åh, det är fortfarande lika spännande, trots att man även här förstår till vissa delar hur det ska sluta så vet jag j inte alls hur vägen dit ser ut, och det gör att det är precis lika spännande som väntat. Och det slutar ju inte alls som man hade kunnat tänka sig. Det som är extra skönt med den här boken är att det inte alls är enbart en transportsträcka som många andra delar har en tendens at bli. Så nu väntar jag med spänning på att få påbörja den tredje och sista delen.

Gästrecension: The War of the Dwarves – Markus Heitz

BildDet här är bok två i en serie böcker om dvärgarna i Girdlegard, recensionen av den första boken hittar du här. det är inget måste att ha läst första boken innan man börjar läsa den här, men som alltid med serier så är det helt klart ett plus.

Nog om det, boken handlar precis som del ett om Tungdil, en föräldralös dvärg som växt upp hos människor och som, innan bok ett utspelade sig, inte sett en enda dvärg i hela sitt liv. Nu i bok två är allting annorlunda. Han är en framstående dvärg som andra dvärgar lyssnar på och som har i uppdrag att återuppbygga det femte dvärgariket.

Bok två är bättre än bok ett, vilket är alltid är positivt och får mig att verkligen se fram emot del tre, extra plus är att del två verkligen kändes välplanerad i del ett och om det är likadant med del tre så slipper läsaren orealistiska eller väldigt tveksamma händelseförlopp. Fast det är nog vanligare inom filmvärlden än i bokvärlden.

The War Of The Dwarves ger Markus möjligheten att ge de olika dvärgarna mer kött på benen, och jag tycker att karaktärerna får större möjlighet att bli hela personer i del två, vilket kanske inte är så konstigt, del ett lade ju grunden så att författaren nu kan putsa på sina dvärgar för att få fram det där sista.

Rekomenderar denna. /M.H

Även tystnaden har ett slut – Ingrid Betancourt

Ingrid Betancourt blev 2002 tagen som gisslan av den colombianska gerillan FARC. Vad hon då trodde skulle bli en tillfällig stund i djungeln, högst ett år sen skulle dem avliva henne sade dem, blev till 6 år av plågsamt liv i ofrihet. Hon och alla hennes medfångar, som kommer och går, kämpar sig igenom hunger, oändliga marscher, kedjor och sjukdomar. Vi får följa henne genom alla svårigheter som att missa sina barns födelsedagar och att vara fastkedjad om halsen. Men allt är inte elände i djungeln, mellan alla svårigheter skymtar det fram glädje i nyfunna vänskaper och oväntade möten. Även om Ingrid aldrig vet när hon ska bli frånryckt glädjen så njuter hon ändå i små doser av den.

Jag var lite tveksam när jag började läsa den här boken, mycket på grund av skeptiska röster från min närhet, och därför blev jag nog extra glad när jag upptäckte hur mycket jag fastnade för det här. På direkten. Jag är fast från första sidorna och vill bara veta hur det ska gå. Jag vet ju att hon ska bli fri, men jag hade ingen aning om hur. Och vägen dit är fylld av så mycket känslor och äventyr att jag nästan blir lite paff när slutet plötsligt är där och dem faktiskt är fria. Det här är en bok att sträckläsa, och något jag definitivt rekommenderar till alla.

Det enda jag saknar nu är historien om hur det gick sen, hur var det att återgå till livet i frihet igen? Att inte behöva be om att få gå på toaletten, eller att faktiskt kunna gå vart hon vill, äta vad hon vill och prata med vem hon vill. Hur gick det med familjen? Och hur gick det med den hemska ex-mannen som bara ville bo kvar i lägenheten? Men mest av allt, hur är det att efter 6 år i djungeln med allt vad det innebär, helt plötsligt vara fri i hela världen igen?

Rut – Scott Phillips

Det här är boken om staden Gower, eller ja, det har varit en stad i alla fall. Numera är det mest en övergiven by med lagom excentriska invånare. Vi får följa lärarinnan Stacey och hennes styvson Cole, borgmästaren Buddy, forskaren Stacey, den märklige Rex som smyger runt i skogarna och några andra av byns alla personligheter. Historien utspelar sig år 2050 (får jag vet genom att läsa om boken på hemsidan, men det är inget som är tydligt i boken, utom att man förstår att det är i framtiden, men jag lyckas aldrig få klart för mig hur långt fram det är, förrän nu efteråt.). Det är en märklig dystopi i ett extremt statligt Usa där allt är förbjudet eller för dyrt och där alla handlar svart och äter ekorrar.

I början har jag lite svårt för boken. Det är en krångligare engelska än jag är van vid, och i de första kapitlen har jag svårt att förstå vad som händer. Men det tar sig, och det tar sig riktigt bra tycker jag. Första halvan är jag mest fundersam men kommer ändå in i historien bra, lär känna personerna och miljöerna och fattar att det inte är någon drömtillvaro de lever  direkt. Mot slutet tycker jag riktigt bra om boken och där finns partier som lyser riktigt fint och det är nästan så jag tycker boken är lite kort med sina 226 sidor. Egentligen är den precis lagom lång tror jag och jag är verkligen nöjd med läsupplevelsen. Det här är en bok att rekommendera.

Dessvärre är detta en bok som inte finns att köpa. Boken är utgiven av Concord Free Press, ett förlag som ger bort böckerna dem ger ut, mot att man lovar att skänka pengar till någon form av välgörenhet och att skicka boken vidare till någon annan. Ett otroligt bra initiativ som jag gärna stödjer. Jag kommer därför skänka pengar till Bris och i ett senare inlägg skänka boken vidare. Så kanske har du tur och får läsa denna lilla pärla som nog inte är allt för lätt att få tag på, vilket gör det svårt att ge den vidare, men vad gör man inte för den goda sakens skull.

Vi har redan sagt hej då – Daniel Åberg

Vi har redan sagt hejdå är boken om Filip. En typisk man (eller människa egentligen) i 30-års åldern i dagens Stockholm. Han är singelmänniskan personifierad. Ute och festar och minglar med stadens mediefolk varje vecka. Dessutom dejtar han nya tjejer hela tiden, blandat med att han träffar de gamla raggen också. Filip är mannen som vägrar gå in i ett förhållande men som längtar så galet efter tvåsamhet så han förstör allt för sig själv så fort han får en chans. Han dejtar mest tjejer som redan är i ett förhållande, för att göra det lätt för sig själv, men en dag träffar han Iris och hon vänder upp och ner på hans värld genom att inte vara som alla andra tjejer. Men hur gör man när alla ens utarbetade regler för dejting helt plötsligt inte fungerar?

Den här boken hade lätt kunnat bli en enda stor klyscha med stockholmskillen som super och ligger runt med alla tjejer han träffar, men det blir inte det. Knepet med att blanda runt kapitlena och hoppa fram och tillbaka, som jag först trodde skulle bli jätterörigt, är så snyggt gjort att jag nästan önskar att alla böcker var skrivna så. Dessutom gillar jag starkt Åbergs sätt att skriva på, med avbrutna meningar mitt i samtal och tankar, det blir precis som att man lever litegrann inne i Filips hjärna. Detta är definitivt en bok värd att läsa, dessutom är den kort och tar inte speciellt många timmar att läsa, så det blir nästan som att se en lite mysig film, fast förvänta dig ingen feelgood film, för Filip är något av ett praktarsle som man vill ruska om och undra vad fan han sysslar med egentligen med jämna mellanrum. Men om man kryper ner i soffan med en kopp te och tända ljus så är en av alla ruggiga höstkvällar räddad för Åberg skriver det så himla snyggt.

(rec.ex. från förlaget.)

Men from the boys – Tony Parsons

Men from the boys är den tredje och sista delen i trilogin om Harry och hans son Pat. Harry har nu hunnit vara gift med Cyd i 10 år och Pat har hunnit bli en tonårig 14 åring påväg in i vuxen livet. Det är historien om hur man lever som en nyfamilj när det är dina barn och mina barn och våra barn. Samtidigt kommer plötsligt Pats mamma hem från Japan och ska försöka vara en del av den förvirrade tonåringens liv. Det handlar även om en fin vänskap med Harrys pappas gamla militärkompisar. Detta är helt enkelt en bok om relationer.

Har man läst de andra två böckerna, vilket man bör ha gjort för att kunna njuta till fullo, så vet man vad som väntar. Det är som att läsa en mysig amerikans film/sitcom. Fast jag tycker den här boken är lite tunnare än vad jag minns de tidigare två, rent innehållsmässigt. Kanske är det för att jag läser den på engelska vilket jag inte brukar göra, men den har ju inte kommit på svenska än vad jag kan leta mig fram till, och att jag på det viset missar lite mellan raderna, men jag tycker inte att jag gör det. Så jag tror den här boken saknar lite, den är fortfarande bra, men den hade kunnat vara lite längre och istället fått med mer. Jag hade gärna läst mer om Harrys relation med yngsta dottern, som det är nu får jag ingen känsla alls mellan dem förrän precis i slutet. Det är som att hon bara är där i periferin, vilket känns märkligt när det är hans eget barn och Pat framställs som hans absoluta mittpunkt i livet. Trots dessa brister gillar jag boken, det är en mysig bok som inte kräver alltför mycket men som ändå finns där i bakhuvudet och lockar en när man inte läser. En perfekt semesterbok.