Där havet slutar – Jacquelyn Mitchard

Det är dags för Beth att åka på studentjubileum i hemstaden Chicago och hon bestämmer sig för att ta med sina tre barn för en liten weekend. Men redan innan dem hunnit checka in på hotellet händer det som absolut inte får hända, Ben, hennes tre-åriga son försvinner spårlöst. Och det som först bortförklaras och påstås bli uppklarat inom några timmar blir till en nio år lång kamp om hur man överlever när ens barn inte är där längre. Alla kvarvarande familjemedlemmar hanterar förlusten på olika sätt och det driver familjen både isär men ändå framåt. När det sen, 9 år senare, ringer på dörren och 12 årige Sam står där vänds livet upp och ner än en gång.

Man förstår ju redan från början att ”Där havet slutar” inte är någon upplyftande historia. Ingen i familjen tar kidnappningen speciellt bra, vilket är förståeligt. Antingen klandrar dem sig själva eller varandra. Mest av allt får vi följa mamma Beth och sonen Vincent. Det är dem som tar det hårdast men de har väldigt olika sätt att agera ut det på. Beth som gräver ner sig i ett ingenting för att överhuvudtaget kunna orka andas igenom ännu en dag. Och Vincent, som blir den där typiska bråkiga tonåringen, som så snyggt beskrivs i sessionerna med psykologen. Hur han bit för bit öppnar lådan som han stängde den där dagen då Ben försvann. Det är snyggt skrivet, och det går absolut inte att varken förutspå eller gissa vad som har hänt, och vad som kommer hända. Det är bra personbeskrivningar av personer som många gånger är ganska otrevliga och jobbiga. Men även fina sidokaraktärer som polisen Candy som blir inte bara spaningsledare utan även en god vän till familjen.

Jag tror att jag när jag plockade upp denna boken verkligen var sugen på elände, därför gillade jag den enormt. Men man ska nog vara beredd på det, det är inget glatt och positivt det här, men det är bra.

I havet finns så många stora fiskar – Sara Lövestam

I havet finns så många stora fiskar är en bok där vi får följa flera olika personer för att se deras perspektiv på historien. Det är Malte, huvudpersonen kan man säga, som är 5 år och går på förskolan. Hans mamma är alkoliserad och hemmet är inte riktigt ett så tryggt hem som man skulle önska för en femåring. En dag på förskolan kommer en man som heter Roger fram till Malte på förskolan när de är ute, Roger har tidigare spankulerat omkring runt förskolan en tid. Roger blir sen en stor del av Maltes liv trots att Malte mer och mer avskyr Rogers sällskap. Roger lär nämligen känna Maltes mamma och blir sedan en hjälp för henne de dagar  hon inte orkar ta hand om sitt barn. Vi får även följa personen som kallas Iakttagaren, personen som står bakom gardinen och blickar ner på barnen på Maltes förskola, som följer varje steg de tar när de är ute och som genom att titta på barnen själv minns tiden som tonåring och som undrar om man kan göra något för att ändra både historien och framtiden. Även förskollärarna på Maltes förskola, och praoeleven Nozat, får vara med och dela med sig av sina perspektiv. Allting utgår från Malte, och vad som ska hållas hemligt och vem man egentligen får prata med, och att det är de vuxna som bestämmer. Det är inte så svårt att förstå att det som händer Malte bakom de stängda dörrarna är något alla barn borde få slippa, men vem ser egentligen vad som händer? Och vem blundar för det uppenbara?

I havet finns så många stora fiskar är en otroligt obehaglig historia. Malte sugs in i ett liv han inte vill leva utan att han får berätta något för någon, och vem är egentligen tillräckligt observant för att se vad som pågår? Vissa delar av boken vill jag helst bara blunda mig igenom, det ryser i kroppen av obehag och jag önskar att inget barn någonsin ska behöva gå igenom något sådant här.  Dock finns det några detaljer i boken som jag har svårt att ta till mig. Bitarna från förskolan och vissa av förskolepersonalens dialoger känns inte trovärdiga för mig som lever mitt i den vardagen. Det känns som att författaren inte riktigt gjort sin research på riktigt i den delen, som att hon tagit för givet att hon kan gissa sig till hur det fungerar. Det är synd på en i övrigt väldigt bra bok, och framför allt en viktig bok. Det är viktigt att uppmärksamma vad som pågår bakom stängda dörrar i hemmet. För det kan pågå var som helst, och det kan vara en själv som är skillnaden mellan att barnet kommer ifrån situationen eller kanske går samma väg som Iakttagarens vän Cecilia.

Det här är definitivt en bok jag rekommenderar, Läs och kom ihåg, men ha gärna en vänlig famn eller hand i närheten, för det är ingen trevlig läsning.

(rec.ex från förlaget)

Min vän Henry – Nuala Gardner

Min vän Henry är den inspirerande historien om autistiske Dale. Här berättar hans mamma om kampen med sjukvården och barnomsorgen. Kampen om att få veta vad som är fel på ens barn och hur man kämpar för att se till att ens barn kan få utvecklas på bästa sätt. Nuala och hennes man Jamie går igenom några otroligt hemska och frustrerande år när de en dag när de är på besök hos några vänner får se hur deras son reagerar på sällskapet av en hund. De bestämmer sig då för att köpa en hund och de börjar jakten som slutar med att de hittar Henry. Henry är golden retriever hunden som långsamt får Dale att öppna upp sig och förstå många av de sociala regler som han tidigare haft så svårt för.

Den här historien är så otroligt inspirerande. Den kampen Dales föräldrar går igenom skulle knäcka vem som helst, men de kämpar för sin rätt och de får verkligen utdelning för sitt jobb. När man läser känner man frustrationen dem upplever, men ännu mer så känner man den glädje och kärlek de känner för sitt barn och för varje litet framsteg han gör. När sen Henry kommer till familjen och man får se vilken enorm skillnad han gör för deras vardag så kan man inte annat än att le stort. Att boken dessutom avslutas med att man får läsa lite kort om  hur Dale själv upplevde situationerna som beskrivs i boken gör att man verkligen förstår hur allt jobb de lade ner har lönat sig.
Jag läser boken med ganska så lärarinriktade ögon då jag är väldigt intresserad av barn med behov av särskilt stöd och jag finner den här boken otroligt givande och tror att jag kan få nytta av bitar av den i mitt yrke. Men jag tror man kan ha stor glädje av boken även om man bara läser den för nöjes skull. Genom att se det genom föräldrarnas ögon kan man få en annan förståelse för hur det är, och att man aldrig någonsin ska döma några föräldrar efter hur deras barn beter sig när de är ute på stan eller var som helst. Man har absolut ingen aning om vad som döljer sig bakom barnens beteende och det finns många dolda svårigheter som människor i allmänhet borde få större kunskap om.

Rävungen – Torey Hayden

I Rävungen får vi, precis som i de flesta av Haydens böcker, följa ett av de barn som Hayden själv har jobbat med. I Rävungen är det Sheila, en 6-årig liten flicka som en dag binder fast en liten pojke i ett träd och tänder eld på honom. När hon väntar på att få en plats på en sjukhusanstalt så hamnar hon i Haydens specialklass. Vi får sen följa hur Hayden jobbar med hennes extremt utåtagerande beteende.

Torey Hayden har ända sedan jag läste ”Burpojken” varit en av mina absoluta favoritförfattare, och Rävungen gör mig inte besviken. Jag dras verkligen in i hennes sätt att skriva och sitter ömsom med gråten i halsen och med ett fånigt leende på läpparna när man får läsa om framstegen. Att jag själv snart är färdig lärare, har erfarenhet av hur det är att jobba med barn med särskilda behov och mina framtidsdrömmar om att en dag utbilda mig till specialpedagog, gör att jag läser boken både som skönlitteratur och som någon form av kurslitteratur. Dock tror jag att man kan njuta lika mycket av dem som enbart skönlitteratur då dem är skrivna på ett lätt sätt och det är ett otroligt intressant ämne oavsett om man jobbar med barn eller ej.