Det sista vi har är våra kroppar – Bob Hansson

20121103-162830.jpg

Det här är historien om Maria och Isra, om hur de två möttes och hur dem har nått dit där de är idag. Det är också en historia om ett land som alla vill åt, och som ständigt är i krig. Hur gör man som soldat för att rättfärdiga det man gör för att skydda sitt land? Och hur blir det när en svensk kommer och förälskar sig i en soldat i Israel? Hr mycket kan kärleken förlåta.

Boken är upplagd så att de har sina egna kapitel. Ibland långa,ibland korta. Och det här sättet att berätta på kan fungera väldigt väl, men det funkar inte riktigt här, inte förrän fram om slutet tycker jag. Och mot slutet gör han istället misstaget att slänga in fler personer i berättandet. De extra bitarna hade man kunnat stryka rakt av då dem egentligen inte ger något till historien.

Bob Hansson är väldigt bra på att skriva fint om kärleken. Och det är många fina citat och vackra stycken. Men samtidigt funderar jag genom hela läsningen vad han egentligen vill med den här boken. Det blir väldigt mycket Ranelid över det hela, snygga ord och många upprepningar. Däremot är det betydligt mycket snyggare och mer lättläst än Ranelid, men ändå. Jag tycker et saknas alldeles för mycket av något i den här boken. Det är synd, eftersom jag gillat Hanssons tidigare böcker väldigt bra. Kanske är det det som förstör lite, att jag har för höga förväntningar.

Annonser

I min bokhylla: G

Dags att se om vi hittar några titlar på G i min bokhylla.  Inte mindre än fyra stycken fanns det:

Gunnar – Bob Hansson. En skruvad bok, och precis vad du kan vänta dig av Bob Hansson. Bäst blir den om man någon gång sett honom live, så att man hör hans röst i huvudet när man läser. Bob är en fantastisk scenmänniska.

Gökboet – Ken Kesey. Definitivt en läsvärd bok, och förvånansvärt lättläst.

Glaskupan – Sylvia Plath. Vad var det egentligen som var så speciellt med den här? Jag fattade aldrig grejen…

Guldkompassen – Philip Pullman. Läs. Den är precis så bra som jag skrivit tidigare.

Vips så blev det liv – Bob Hansson

Vips så blev det liv är Bob Hanssons andra roman, denna gången av en mer självbiografisk karaktär. Det handlar åtminstone om en Bob Hansson som åker till Indien för att hitta sig själv efter ännu en dumpning av en tjej som bedragit honom. Tjugo år senare sitter han och skriver ner berättelsen i en sommarstuga, medan hans fru och nyfödda dotter befinner sig i rummen bredvid. Inte nog med dessa två parallell historier får vi även följa med ett par generationer bakåt i tiden för att få veta hur det kom sig att Bob blev Bob och att hans fru blev hans fru.

Låter det lite rörigt? Ja, det är det. Men inte helt oväntat om man känner till Bob Hansson sedan tidigare. När jag plockade upp den här boken var jag väl medveten om att den antagligen inte är som andra böcker, och det är det jag gillar med Bob, man får inte vad man förväntar sig. Dock läste jag den här boken på helt fel sätt, tror det har tagit mig 3 veckor att ta mig igenom den. Det har varit alldeles för mycket annat som har tagit tid, och den här boken hade definitivt både tjänat på, och förtjänat, att bli läst lite mer koncentrerat. Det är som sagt många trådar som ska ihop i stora delar av boken och det blir lite uppstyckat när jag läser den så sällan, och i så korta bitar i taget. I övrigt en bra bok, rekommenderas om du gillar Bob Hansson men jag vet inte riktigt vem jag skulle rekommendera den till för någon som inte vet vad som väntar. Får testa och sätta den i händerna på någon och se vad som händer.

(rec.ex. från förlaget.)

Bokfrågornas ABC: Bokstav 20

Efter lite påskuppehåll  med pausmusik är det nu dags för bokstaven T :

1. Berätta om en bok som handlar om turism!

I The Beach av Alex Garland handlar om Thailands-turisten Richard som får nys om en strand där en grupp människor startat upp ett helt nytt samhälle, helt isolerat från omvärlden. Jag gillar både boken och filmen väldigt mycket.

2. Har du någon favoritbok som blivit tv-serie?

Hmm.. det tror jag inte. Däremot massor med böcker som blivit film.

3. Vilken är din favorittitel?

Jag gillar Bob Hanssons titel på diktboken ”Här ligger jag och duger”. Känns sådär lagom avslappnat och fint.

4. Berätta om en bok där tillfälligheter spelar stor roll.

Jag kommer inte på någon bok där tillfälligheter är det stora, men handlar inte nästan alla böcker om tillfälligheter på ett eller annat sätt? precis som livet, man råkar vara på rätt plats vid rätt tid, eller fel plats vid fel tid och så tar livet/boken en vändning som man inte räknat med innan.

Bokfrågornas ABC: Bokstav 12

Så var det dags för veckans bokfrågor från Lilla O som nu har kommit till L.

  • Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?

Jag har inte gjort listor tidigare, vilket jag nog kommer ångra i framtiden för jag tror jag har bra koll men det lär jag ju inte göra alltid. Så i julas tog jag tag i saken och köpte mig en läsdagbok. Den används flitigt nu och jag hoppas på en lång radda va sådana i min hylla om några år.

  • Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?

Jag har alltid haft en bra relation till lyrik. Under tonåren var det lyriken som hjälpte mig genom allt och den känslan finns fortfarande kvar. Lyrik är underbart. Jag har dock inte läst så mycket publicerad lyrik, så där sträcker mina kunskaper sig inte så långt, favoriten är nog Bob Hansson, mest för att han är så fantastisk när man ser honom live. Utöver det har jag mängder med okända favoriter som skriver fantastiska dikter.

  • Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?

Jag måste säga att jag har inte koll på vilka som sitter i Svenska Akademien. Så jag får ta och passa på den här.

  • Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.

Det långsammaste jag läst, både i form av hur historien gick framåt och i min egen läs takt måste vara Moment 22 av Joseph Heller. Tog mig totalt 4 år att läsa och i mitt tycke hände det knappt någonting på dem cirka  400 sidorna som boken består av, det var iaf inte förrän på slutet den tog fart för mig, de sista sådär 50 sidorna gick snabbt, resten var otroligt långsamt.