Tyvärr, Fay Weldon

men nu lägger jag din självbiografi åt sidan. Jag har försökt i 125 sidor. Men jag orkar inte med all namedropping av kända och okända människor och en miljon olika släktingar till höger och vänster. Antagligen är jag för ung för dig, jag visste inte ens vem du var innan jag läste ”En hondjävuls liv och lustar” för sådär en månad sen, och jag har ingen koll på den brittiska eliten från första halvan av nittonhundratalet. Kanske tar jag upp dig igen om ett tag, men min semester ska präglas av lustläsning, och det här hamnar tyvärr inte under den kategorin just nu.

En hondjävuls liv och lustar – Fay Weldon

Massolit förlag har gett ut den gamla klassikern En hondjävuls liv och lustar i en nyutgåva. Det är historien om Ruth som älskar sin man Bobbo som älskar Mary Fisher. Mary Fisher är författaren som skriver tantsnusk i sitt fyrtorn och som tar alla män till sina älskare. Bobbo är dock mannen hon fastnat för ordentligt, och hon vill ha honom som mer än älskare. Bobbo är trött på sitt gifta liv och bestämmer sig en dag för att flytta ifrån Ruth och bosätta sig med Mary Fisher. Ruth tar inte den flytten så bra, hon blir en hondjävul. Som gör allt för att få tillbaka det som en gång var hennes allt.

När den kom ut första gången 1983 så väckte historien om Ruth många känslor och jag kan tänka mig det. I dagens samhälle känns den inte alls så revolutionerande och jag tror inte den hade fått någon större genomslags kraft om den getts ut för första gången idag. Däremot är den väldigt underhållande. Det är ganska skoj att läsa om den tysta hemmafrun som plötsligt tar världen i sina händer och gör precis allt det som andra bara tänker när deras män är otrogna. Dock kan nog de flesta hålla med mig om att Ruth tar det lite väl långt, och när vi når slutet tycker jag mest att hon hör hemma på psyket. Men fram tills plastikoperationerna tar form så är det en mycket underhållande bok, och jag ser framemot att läsa biografin om Fay Weldon som väntar i hyllan på mig om ett tag.

(rec.ex. från förlaget.)