1Q84 – Haruki Murakami

Så, då var tredje boken äntligen utläst. Med ett stort Äntligen. För den sista boken var seg. De första 300 sidorna var en lång transportsträcka av upprepningar och ja, ingenting kändes det som. Det gick alldeles för långsamt och det kunde gott och väl varit bara två böcker med sisådär 100 sidor var till istället. Vad handlade då egentligen 1Q84 om? Jo, det handlar om Tengo och Aomame. Om hur de på olika sätt blir inblandade i den religiösa organisationen Sakigakes märkliga affärer. Tyvärr handlar det väldigt lite om vad Sakigake egentligen är och vad som sker där och nästan enbart om Tengo och Aomames vägar mot varandra. På vägen får vi möta en del intressanta personer som Eriko Fukada som har rymt från Sakigake, den märklige förlagsarbetaren Komatsu och kvinnan i Pilträdsvillan.

De första två böckerna gillade jag väldigt mycket medans den tredje var en stor besvikelse. Slutet på hela historien ska vi inte ens tala om. Jag tror att boken hade vunnit mer på att fokusera på mer än bara de här två personerna. Jag hade velat veta mer om birollerna och jag tror det hade lyft historien så att den inte hade känts så platt. Jag är glad att det här inte var min första bekantskap med Murakami för hade det varit det så hade jag nog inte gett mig på något mer av honom. Men nu ser jag ändå framemot att läsa de två andra titlar som finns i hyllan här hemma eftersom jag vet att han kan så mycket bättre.

Rapport från Murakami-dimman

Mitt inne i bok nummer tre och börjar störa mig på alla upprepningar. Förstår att man behöver lite upprepningar om det var ett tag sen man läste förra boken, men upprepningar i samma kapitel, om och om igen, varför?

Dagens insikt är dessutom att jag blir påmind om varför jag aldrig, jag menar Aldrig, läser en hel trilogi i ett svep. Jag behöver något annat mellan varven för att inte tröttna. Jaja, bara 350 sidor kvar.

1Q84 första boken – Haruki Murakami

Jag har precis läst ut första boken om Tengo och Aomame. Jag har fått läsa om den mystiska Fukaeri och luftpuppan, börjat bli nyfiken på vad tusan de där ”little people” är för några, undrat vad som egentligen kommer hända mellan Aomame och Ayumi, och självklart börjat fundera på när och hur historierna kommer korsa varandras vägar i framtiden. Med andra ord så kastar jag mig genast över bok nummer två nu. Vi ses på andra sidan.

Fågeln som vrider upp världen – Haruki Murakami

I Fågeln som vrider upp världen möter vi Toru Okada, en vanlig japansk man som precis sagt upp sig från sitt arbete och numera lever som hemmaman åt sin arbetande fru, Kumiko. En dag försvinner parets katt Noburu Wataya ,som är döpt efter Kumikos bror. Efter kattens försvinnande börjar mycket märkliga saker att hända i Torus liv. Han möter de märkliga systrarna Kreta och Malta. Han lär känna sin granne Mei som en dag stänger in honom i en brunn. Det händer otroligt mycket i Torus liv och när Kumiko lämnar honom går han in i en märklig dvala där han bara följer med i alla märkliga ting utan att verka reflektera över det. Han inser att han måste följa flödet om han någon gång ska få återse sin älskade Kumiko igen.

Fågeln som vrider upp världen är den första boken av Murakami som jag läser. Har ju sett och läst hur hypad han är i större delen av bokbloggsvärlden, och jag var mycket skeptisk innan jag började läsa just på grund av hypen. Det skulle jag inte ha varit. Jag blev fast från första sidan. Det är en annorlunda stil i skrivandet och en mycket märklig historia. Hur ska det egentligen gå för Toru? Kommer han lyckas få Kumiko att flytta hem igen? Många frågor väcks under läsandets gång och när boken är utläst sitter jag med ännu fler frågor. Det är en bok som får en att tänka även när man inte sitter med boken i handen, och jag tror att den kommer stanna kvar länge i mina tankar. Jag ser framemot att läsa mer av Murakami i framtiden, det här var en trevlig ny bekantskap.