Priset man betalar – Lionel Shriver

Lionel Shriver är känd för att ta upp känsliga ämnen och skriva om dem på ett väldigt rakt och ärligt sätt. Så är fallet även i Priset man betalar. Sheperd Knacker har  i hela sitt liv sparat ihop till Livet efter detta, där tanken är att han och hans fru ska flytta till något billigt land som inte är USA. Glynis, hans fru, är dock inte riktigt lika benägen om att ta drömmen om Livet efter detta på allvar, så Sheperd bestämmer sig för att köpa flygbiljetter och sen åka, med eller utan Glynis. Det blir dock aldrig av, för samma kväll som han avslöjar sina planer så berättar Glynis att hon har cancer. Sheperd får helt enkelt sluta drömma om Livet efter detta och börja använda sina sparade pengar till att få sin fru frisk istället. Sakta men säkert försvinner hela hans kapital, krona för krona.
Vi får även följa en parallell historia om Jackson och Carol, familjen Knackers bästa vänner. Som också lever i sjukhusvärlden med en dotter som har en obotlig sjukdom.

Den stora frågan i den här boken är ju, vad är ett människoliv egentligen värt? Och vad är det värt att behöva ge upp sin allra högsta dröm? Vi får hela tiden följa med i Sheperds tankar kring hur livet utan livet efter detta, och hur livet med en cancersjuk fru är. Han slits mellan önskan om att få behålla sin fru och att få slut på lidandet så att han fortfarande kan ha lite pengar kvar för att kunna åka iväg själv. Det är spännande att följa och det går aldrig riktigt att föreställa sig hur det ska sluta. Känslan genom boken är att det kan gå precis hur som helst, och det gillar jag verkligen. Shriver har ett språk som man sugs in och jag vill inte lägga ifrån mig boken. Parallellhistorien känns ibland lite onödig, men jag tror ändå den behövs där för att få lite balans i boken. Detta är helt klart en bok jag rekommenderar, och för er som har turen att ni kan åka till bokmässan i höst så kan ni glädjas med att Lionel Shriver kommer besöka mässan i år.

(rec.ex. från förlaget)

Annonser

Vi måste prata om Kevin – Lionel Shriver

I ”vi måste prata om Kevin” får vi följa Kevins mamma Eva som skriver brev till sin man Franklin. Anledningen till att hon skriver breven är att Kevin blivit en av de många ungdomar i USA som gick in på sin skola och sköt flera elever och en lärare till döds. Kevin sitter nu i ungdomsfängelse och Eva känner ett behov av att skriva av sig om vad som egentligen hände med Kevin fram tills torsdagen, som hon kallar dagen då hennes son blev mördare.

Det är en hemsk bok, på många olika sätt. Eva kämpar med att reda ut vad som hände med Kevin, om hennes egna känslor som mamma, eller snarare icke-känslor, har påverkat honom till att bli en känslolös mördare. Vems fel är det egentligen när ens son inte blir vad man önskar? Och hur tar man sig igenom tiden efteråt?

För varje sida som jag läser blir jag mer och mer nyfiken på och indragen i historien. Lionel Shriver är fantastisk på att ge läsaren några pusselbitar i taget och överraskar ständigt med nya detaljer. Slutet som överraskar och får mig att sitta mållös i flera timmar efteråt gör boken bättre än mycket jag läst tidigare. Det här är definitivt en bok att rekommendera till alla jag känner.

Dubbelfel – Lionel Shriver

Dubbelfel är ganska mycket en bok om tennis, och ganska mycket inte en bok om tennis. Willy Novinsky är när boken börjar en tennisspelare på väg uppåt i karriären. Hon möter då Eric Oberdorf, en talang precis i början på sin tenniskarriär, han är till skillnad från Willy en ganska oslipad tennisspelare men han lär sig snabbt. Willy och Eric lever sina liv i tennis världen, de ägnar hela dagarna åt att spela, de ägnar större delen av året åt att åka landet runt för att delta i tävlingar, och inte nog med det så gifter de sig på en tennisbana. Allting går väldigt snabbt och när äktenskapet väl är ett faktum börjar saker och ting förändras. Den största förändringen av alla kommer på parets första bröllopsdag, dagen då Eric för första gången slår Willy i tennis.

När jag började läsa boken kändes det som att det var väldigt mycket tennis och jag trodde jag skulle få väldigt svårt för att läsa boken. Dock tar sig boken ganska så snabbt  och när väl de första tennisförklaringarna har passerats så suger boken åt sig min uppmärksamhet på många sätt. Jag blir hela tiden nyfiken på att få veta hur det ska gå för paret, trots att jag stora delar av läsningen blir riktigt ordentligt irriterad på karaktärerna, framför allt på Willy. Men det är ingen irritation som gör läsningen dålig, utan snarare tvärtom, irritationen gör att boken växer och jag fortsätter läsa med stort intresse. Det här är definitivt en bok jag skulle rekommendera till andra, och jag ser framemot att läsa fler böcker av denna författaren. ”Vi måste prata om Kevin” står redan här hemma i bokhyllan och väntar otåligt på att bli upplockad, den läsningen ser jag framemot.

(Rec.ex. från förlaget)