Mannen som älskade Yngve – Tore Renberg

Jarle är en helt vanlig sjuttonåring som går andra året på gymnasiet när han plötsligt blir Mannen som älskade Yngve. En dag står han bara där, den mystiska och vackra Yngve. Och Jarle får helt plötsligt svårt att koncentrera sig på bästa vännen Helge och flickvännen Katrine. Yngve vänder upp och ner på hela Jarle och på allt han tror på och får honom att göra saker han aldrig trodde han vågade. Men vem är egentligen den mystiske Yngve? Och hur gör man när man plötsligt blir kär i en kille trots att man redan har flickvän?

Jag ser detta som en ungdomsbok, och i början har jag lite svårt för att komma in i boken då jag känner mig lite gammal. Jag har svårt att relatera till den där riktiga tonårsångesten och tvivlen och den totala bristen på logik när man blir handlöst förälskad vid första ögonkastet. Men där finns något som håller mig levande genom boken, vad är det egentligen med Yngve? Vad är det som gör att han ”försvinner” i blicken med jämna mellanrum och varför är han hemma från skolan med lite väl jämna mellanrum? Det håller mig uppe, jag är nyfiken och vill veta. Boken tar sig också mot slutet, och de sista hundra sidorna flyger fram, trots mestadels obehag av tonårens brist på vett. Men den tar sig, och jag är glad att jag tog mig igenom den. Dock tror jag att jag hade gillat den mer som tonåring än vad jag gör nu.

Annonser

Bärnstenskikaren – Philip Pullman

Äntligen är jag tillbaka i läsandet igen efter att ha slutfört världens roligaste examensarbete, flyttat hem till Staden med stort S och påbörjat mitt första jobb som färdig förskolelärare. Pjuh, det har varit några stressiga månader men nu har jag äntligen tid till att läsa igen.

Första utlästa boken på över två månader blev Bärnstenskikaren, den tredje delen i Philip Pullmans trilogi ”Den mörka materian”. Vi följer Lyra och Will på deras färd genom de olika världarna där de möts av olika hinder men som alltid lyckas de på olika sätt klara sig igenom det mesta. Kriget mellan de olika världarna och Auktoriteten är också en viktig del av boken, likaså har Mary Malone, forskaren från ”Den skarpa eggen” en stor betydelse för berättelsen. Det är en bok där det händer väldigt mycket på väldigt många olika ställen samtidigt.

Jag hade inte riktigt tid att sitta ner och läsa några längre stunder i början av boken, och jag tror att det gjorde att jag aldrig riktigt kom in i boken på samma sätt som jag gjort med de två första delarna. Sen tyckte jag det märktes lite mycket på slutet att det är en bok som är riktad till ungdomar, fast mest kändes det nog som att vissa delar av slutet var lite censurerat och riktat till små barn. Men bortser man från en del av slutet så tycker jag det är en trilogi som är väl värd att läsas.

Den skarpa eggen – Philip Pullman

Den skarpa eggen är del två i Pullmans triologi om ”Den mörka materian”. Lyra har nu gått igenom till den nya världen genom det hål som öppnades i slutet på Guldkompassen och i en mystisk stad som till en början är helt öde möter hon Will. En tolvårig pojke som gömmer sig för några mystiska män, och som är på jakt efter sin pappa. Lyra får genom alethiometern veta att det är hennes uppgift att hjälpa Will att hitta sin far. Så tillsammans ger dem sig iväg på ett uppdrag där de inte vet vilka faror som väntar.

Den skarpa eggen är lika lättläst och spännande som Guldkompassen. Det är svårt att sluta läsa och precis som innan är det svårt att förutse hur historien kommer ta form. Nackdelen med den här boken är, precis som de flesta del 2 i trilogier, att det ganska mycket känns som en transportsträcka. Den stora händelsen kommer aldrig och egentligen tycker jag boken är för kort och för lättläst för att sakna den där stora smällen, men det är kanske där det märks att det egentligen är en ungdomsbok. I vilket fall som helst ser jag framemot att beställa hem del 3 för att se hur allting kommer att sluta.