Gästrecension: Rymdväktaren – Peter Nilsson

 

Rymdväktaren är en svensk science-fiction bok, del 1 av 2 delar (del 2 heter Nyaga) och även om presens i boken är 2080-tal så utspelar sig det mesta av boken från 1990-tal och framåt. Boken handlar om Danny och hans kusin Ninni som båda två är matematiska genier, och om bokens Jag-person, en ung forskare på 2080-talet, som kommer till klostret Klaradal på månen.

 

Att detta är del ett av två märkts ganska tydligt då hela boken ägnas till att beskriva bakgrunden till det som förmodligen kommer att hända och förklaras i del två. Det känns lite märkligt att läsa en science-fiction bok som utspelar sig i ens egen nutid, och som skrevs ganska nyligen. Den utgavs 1995 och författaren kan gissa sig till vart vår teknik och värld är på väg, och komma ganska nära, men helt rätt kommer nog ingen att ha. Så det blir som verkligheten, men inte riktigt.

 

Det är mycket matematik i den här boken (och Bach, en del av boken som jag har svårt att finna trovärdig förövrigt) och för någon som inte kommit i närheten av några högre matematiska studier så verkar det vara trovärdigt (även om jag har svårt att tro på något som sägs ha 26 dimensioner).

 

Boken är välskriven och lättläst men för att den skall vara värd att läsa skall man ha båda delarna och inte som jag bara första. /M.H.

Annonser