I min bokhylla: E

Lite segt går det här, men nu fortsätter jag rotandet i bokhyllan. Turen har nu kommit till bokstaven E, och här hittade jag tre stycken böcker.

Ett ufo gör entre – Jonas Gardell. Nog en av de böcker jag läste flest gånger som tonåring. Och utan tvekan en av mina absoluta favoritböcker. Den har en självklar plats i min bokhylla och kommer aldrig få flytta därifrån.

En doft av apelsin – Joanne Harris. Min första bekantskap med författaren bakom Chocolat,  och definitivt inte det sista. En spännande bok om hemligheter.

Ett annat sätt att vara ung – Per Nilsson. Även detta en författare jag slukade som tonåring. Det här är väl inte den boken jag minns mest av, men den är definitivt en läsvärd Per Nilsson bok. Även filmen (Hannah med H) är värd att ta sig en titt på.

Gästrecension: The War of the Dwarves – Markus Heitz

Det här är bok två i en serie böcker om dvärgarna i Girdlegard, recensionen av den första boken hittar du här. det är inget måste att ha läst första boken innan man börjar läsa den här, men som alltid med serier så är det helt klart ett plus.

Nog om det, boken handlar precis som del ett om Tungdil, en föräldralös dvärg som växt upp hos människor och som, innan bok ett utspelade sig, inte sett en enda dvärg i hela sitt liv. Nu i bok två är allting annorlunda. Han är en framstående dvärg som andra dvärgar lyssnar på och som har i uppdrag att återuppbygga det femte dvärgariket.

Bok två är bättre än bok ett, vilket är alltid är positivt och får mig att verkligen se fram emot del tre, extra plus är att del två verkligen kändes välplanerad i del ett och om det är likadant med del tre så slipper läsaren orealistiska eller väldigt tveksamma händelseförlopp. Fast det är nog vanligare inom filmvärlden än i bokvärlden.

The War Of The Dwarves ger Markus möjligheten att ge de olika dvärgarna mer kött på benen, och jag tycker att karaktärerna får större möjlighet att bli hela personer i del två, vilket kanske inte är så konstigt, del ett lade ju grunden så att författaren nu kan putsa på sina dvärgar för att få fram det där sista.

Rekomenderar denna. /M.H

I min bokhylla: D

Genom att göra den här djupdykningen i min egen hylla inser jag hur få utlästa böcker jag faktiskt har hemma. (Hade jag däremot gjort en dykning ner i bananlådorna med olästa böcker hade jag nog hittat fler som platsat på varje bokstav.) Dags för D i alla fall, och där hittar jag en bok mer än förra veckan.

Diary – Chuck Palahniuk. Ännu en Palahniuk, och fler lär ni få se. Det här är en av mina topp tre böcker av honom. En galen historia om hur en kvinna vävs in i ett liv som inte riktigt blir vad hon hade tänkt sig.

Den skarpa eggen – Philip Pullman. Den andra boken i trilogin om Lyra. Jag som inte är så förtjust i fantasy blev helsåld på den här serien.

Bara du finns – Jenny Holmberg

Bara du finns är historien om Anna, som äntligen flyttat hem till hemstaden  igen efter att ha flytt runt i Sverige de senaste tio åren, men vad är det egentligen som hon flytt ifrån? Det är också historien om Nike, den där sorgsna eleven som Anna är lärare till och som helt plötsligt ser ett nytt ljus i vardagen men vad är det egentligen för något som tynger honom. Det är om Benjamin som är Annas son som har mörka ögon som inte kommer från Annas sida av släkten. Det är Olle som flyttat till England där han bestämt sig för att Evelynn är den rätta som ska göra allting bra igen.

Som ni säkert förstår nu är det här ingen feel-good roman. Det är eländes elände åt alla håll och kanter och därför något som ganska naturligt hamnar hemma hos mig. I början stör jag mig dock ganska mycket på allt elände. Det är för mycket elände, det är som att alla karaktärer har en stilbild av eländes personer som inte har något djup. Men det tar sig, och framför allt historien om Anna, Benjamin och Nike är spännande att följa trots att man någonstans hela tiden anar att det där lyckliga slutet inte riktigt kommer komma. Men det gör det ändå, på sitt sätt. Jag gillar slutet, för att det inte är varken svart eller vitt. Däremot kan jag sakna ett slut på Olles historia, det känns som att den rinner ut litegrann i sanden på slutet istället för att avslutas ordentligt. I övrigt var det en ganska lättläst bok, det vill säga helt perfekt efter tre tunga böcker och dessutom i början på sjukdimman.

(rec.ex. från förlaget.)