Då fortsätter vi djupdykningen i min bokhylla. Dags för andra bokstaven och där hittar vi följande tre böcker:
Blod och död – Jens Ganman. En härligt galen bok om att ta dokusåpan ett par steg längre.
Burpojken – Torey Hayden. Favoritboken av en av favoritförfattarna. Ännu ett av Torey Haydens problematiska fall.
Bärnstenskikaren – Philip Pullman. Den avslutande delen i trilogin om Lyra och hennes kamp mot dem onda makterna. En helt klart läsvärd bok oavsett ålder.
I Tigerungen återkommer Torey Hayden till Sheila som hon tidigare skrivit om i Rävungen. Sheila har nu hunnit bli 13 år och dem har inte haft någon ordentlig kontakt sen skolan slutade i slutet på Rävungen. Mötet dem emellan blir dock inte riktigt som Torey har tänkt och förväntat sig och Sheila har fortfarande många problem som inte har löst sig med tiden och hon pendlar mellan sin pappa och olika fosterhem allt eftersom pappan åker in och ut från fängelset och olika behandlingshem.
Jag har nu läst ganska många av Torey Haydens böcker och detta var helt klart den hittills sämsta. De andra böckerna går mycket mer in på arbetet mellan Torey och barnet/barnen medan denna boken mest handlar om Toreys jakt efter Sheila och hennes önskan om att de ska ha en fungerande vänskapsrelation.
Så var det onsdag igen och här kommer veckans frågor från Lilla O.
Bokstaven U gäller den här veckan. Den sista hyfsat lätta bokstaven på rätt många veckor känns det som:
1. Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare?
Just nu läser jag del två av ”Den mörka materian” av Philip Pullman, tyckte väldigt mycket om ettan, Guldkompassen. Var väldigt tveksam när jag började läsa men den var mycket bättre än väntat, så den kan jag rekommendera. Annars var det faktiskt väldigt länge sen jag läste någon ungdomsbok faktiskt.
2. Finns det några böcker som du undviker?
Deckare, och allra mest svenska deckare.
3. Berätta om en riktigt underhållande bok!
Jag hade väldigt roligt när jag läste ”Tärningsspelaren” av Luke Rhinehart. Det verkar vara en bok som man antingen älskar eller hatar, jag älskade den. Och tänker nog att jag borde läsa om den snart.
4. Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar!
Jag tycker ju allra mest om böcker som är ganska sorgliga, men de flesta sådana böcker har ju fantastiskt underbara slut. Så jag säger nog alla Torey Haydens böcker här, för att man alltid blir så varm i hjärtat när man får veta hur bra det går för barnen.
I Rävungen får vi, precis som i de flesta av Haydens böcker, följa ett av de barn som Hayden själv har jobbat med. I Rävungen är det Sheila, en 6-årig liten flicka som en dag binder fast en liten pojke i ett träd och tänder eld på honom. När hon väntar på att få en plats på en sjukhusanstalt så hamnar hon i Haydens specialklass. Vi får sen följa hur Hayden jobbar med hennes extremt utåtagerande beteende.
Torey Hayden har ända sedan jag läste ”Burpojken” varit en av mina absoluta favoritförfattare, och Rävungen gör mig inte besviken. Jag dras verkligen in i hennes sätt att skriva och sitter ömsom med gråten i halsen och med ett fånigt leende på läpparna när man får läsa om framstegen. Att jag själv snart är färdig lärare, har erfarenhet av hur det är att jobba med barn med särskilda behov och mina framtidsdrömmar om att en dag utbilda mig till specialpedagog, gör att jag läser boken både som skönlitteratur och som någon form av kurslitteratur. Dock tror jag att man kan njuta lika mycket av dem som enbart skönlitteratur då dem är skrivna på ett lätt sätt och det är ett otroligt intressant ämne oavsett om man jobbar med barn eller ej.
För att komma igång lite ordentligt med bloggandet tänkte jag börja med att svara på några av bokfrågorna från Lilla O.
Går ut hårt med en svår fråga. Har säkert läst något som skulle kunna kallas gubbsnusk, men inte vad jag kan komma på såhär på rak arm. Jag får säga Pass på den frågan.
Jag gråter aldrig till böcker, och nästintill aldrig till filmer heller. Men det finns undantag, den bok som allra mest fått tårarna att nästan trilla är När blodsbanden brister av Hanna Svensson. Jag satt med gråten i halsen genom nästan hela boken och kände mig så hjälplös. Samtidigt som det fick min jobb-hjärna att gå på högvarv. En väldigt bra bok som alla borde läsa, framför allt om man jobbar med barn.
Den bok jag tror jag läst flest gånger, det är Jonas Gardell – Ett ufo gör entré. Just nu (dem senaste 4 åren och antagligen resten av livet) har jag alldeles för mycket böcker i min ”ska läsa”-hög för att ha tid att läsa om allt jag skulle vilja läsa om, tyvärr. Det finns alldeles för mycket bra böcker.
Hmm, då får jag väl börja med att bjuda in mina två favoritförfattare, från två väldigt olika genrer: Torey Hayden, med sina fantastiska kunskaper inom specialpedagogik och Chuck Palahniuk, som nog kan få vilken tråkig middag som helst att bli rolig med sina galna historier. Dem andra två platserna är lite svårare, Jonas Gardell hade nog fått en inbjudan, eftersom han var så stor del av mitt tonårs-läsande, och den sista platsen får Astrid Lindgren, för att hon alltid verkade vara en sån underbar och lugn människa.
Det hade kunnat bli en väldigt spännande middag.
Det var allt för denna gången, jag hoppas jag kan återkomma snart med någon form av inlägg med senaste lästa bok. Ska bara fundera över om jag ska vänta tills jag läst ut den jag håller på med nu, eller ta den jag läste ut häromdagen.
Ett liv utan böcker är inget liv 