I min bokhylla: G

Dags att se om vi hittar några titlar på G i min bokhylla.  Inte mindre än fyra stycken fanns det:

Gunnar – Bob Hansson. En skruvad bok, och precis vad du kan vänta dig av Bob Hansson. Bäst blir den om man någon gång sett honom live, så att man hör hans röst i huvudet när man läser. Bob är en fantastisk scenmänniska.

Gökboet – Ken Kesey. Definitivt en läsvärd bok, och förvånansvärt lättläst.

Glaskupan – Sylvia Plath. Vad var det egentligen som var så speciellt med den här? Jag fattade aldrig grejen…

Guldkompassen – Philip Pullman. Läs. Den är precis så bra som jag skrivit tidigare.

I min bokhylla: D

Genom att göra den här djupdykningen i min egen hylla inser jag hur få utlästa böcker jag faktiskt har hemma. (Hade jag däremot gjort en dykning ner i bananlådorna med olästa böcker hade jag nog hittat fler som platsat på varje bokstav.) Dags för D i alla fall, och där hittar jag en bok mer än förra veckan.

Diary – Chuck Palahniuk. Ännu en Palahniuk, och fler lär ni få se. Det här är en av mina topp tre böcker av honom. En galen historia om hur en kvinna vävs in i ett liv som inte riktigt blir vad hon hade tänkt sig.

Den skarpa eggen – Philip Pullman. Den andra boken i trilogin om Lyra. Jag som inte är så förtjust i fantasy blev helsåld på den här serien.

I min hylla: B

Då fortsätter vi djupdykningen i min bokhylla. Dags för andra bokstaven och där hittar vi följande tre böcker:

Blod och död – Jens Ganman. En härligt galen bok om att ta dokusåpan ett par steg längre.

Burpojken – Torey Hayden. Favoritboken av en av favoritförfattarna. Ännu ett av Torey Haydens problematiska fall.

Bärnstenskikaren – Philip Pullman. Den avslutande delen i trilogin om Lyra och hennes kamp mot dem onda makterna. En helt klart läsvärd bok oavsett ålder.

Bärnstenskikaren – Philip Pullman

Äntligen är jag tillbaka i läsandet igen efter att ha slutfört världens roligaste examensarbete, flyttat hem till Staden med stort S och påbörjat mitt första jobb som färdig förskolelärare. Pjuh, det har varit några stressiga månader men nu har jag äntligen tid till att läsa igen.

Första utlästa boken på över två månader blev Bärnstenskikaren, den tredje delen i Philip Pullmans trilogi ”Den mörka materian”. Vi följer Lyra och Will på deras färd genom de olika världarna där de möts av olika hinder men som alltid lyckas de på olika sätt klara sig igenom det mesta. Kriget mellan de olika världarna och Auktoriteten är också en viktig del av boken, likaså har Mary Malone, forskaren från ”Den skarpa eggen” en stor betydelse för berättelsen. Det är en bok där det händer väldigt mycket på väldigt många olika ställen samtidigt.

Jag hade inte riktigt tid att sitta ner och läsa några längre stunder i början av boken, och jag tror att det gjorde att jag aldrig riktigt kom in i boken på samma sätt som jag gjort med de två första delarna. Sen tyckte jag det märktes lite mycket på slutet att det är en bok som är riktad till ungdomar, fast mest kändes det nog som att vissa delar av slutet var lite censurerat och riktat till små barn. Men bortser man från en del av slutet så tycker jag det är en trilogi som är väl värd att läsas.

Den skarpa eggen – Philip Pullman

Den skarpa eggen är del två i Pullmans triologi om ”Den mörka materian”. Lyra har nu gått igenom till den nya världen genom det hål som öppnades i slutet på Guldkompassen och i en mystisk stad som till en början är helt öde möter hon Will. En tolvårig pojke som gömmer sig för några mystiska män, och som är på jakt efter sin pappa. Lyra får genom alethiometern veta att det är hennes uppgift att hjälpa Will att hitta sin far. Så tillsammans ger dem sig iväg på ett uppdrag där de inte vet vilka faror som väntar.

Den skarpa eggen är lika lättläst och spännande som Guldkompassen. Det är svårt att sluta läsa och precis som innan är det svårt att förutse hur historien kommer ta form. Nackdelen med den här boken är, precis som de flesta del 2 i trilogier, att det ganska mycket känns som en transportsträcka. Den stora händelsen kommer aldrig och egentligen tycker jag boken är för kort och för lättläst för att sakna den där stora smällen, men det är kanske där det märks att det egentligen är en ungdomsbok. I vilket fall som helst ser jag framemot att beställa hem del 3 för att se hur allting kommer att sluta.

Bokfrågornas ABC: Bokstav 21

Så var det onsdag igen och här kommer veckans frågor från Lilla O.

Bokstaven U gäller den här veckan. Den sista hyfsat lätta bokstaven på rätt många veckor känns det som:

1. Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare?

Just nu läser jag del två av ”Den mörka materian” av Philip Pullman, tyckte väldigt mycket om ettan, Guldkompassen. Var väldigt tveksam när jag började läsa men den var mycket bättre än väntat, så den kan jag rekommendera. Annars var det faktiskt väldigt länge sen jag läste någon ungdomsbok faktiskt.

2. Finns det några böcker som du undviker?

Deckare, och allra mest svenska deckare.

3. Berätta om en riktigt underhållande bok!

Jag hade väldigt roligt när jag läste ”Tärningsspelaren” av Luke Rhinehart. Det verkar vara en bok som man antingen älskar eller hatar, jag älskade den. Och tänker nog att jag borde läsa om den snart.

4. Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar!

Jag tycker ju allra mest om böcker som är ganska sorgliga, men de flesta sådana böcker har ju fantastiskt underbara slut. Så jag säger nog alla Torey Haydens böcker här, för att man alltid blir så varm i hjärtat när man får veta hur bra det går för barnen.

Guldkompassen – Philip Pullman

Guldkompassen är första delen i Pullmans trilogi ”Den mörka materian”. Här får vi för första gången möta den lilla flickan Lyra. Lyra har spenderat hela sitt liv, ca 11 år, på Jordans College där hennes okända föräldrar lämnat henne. Hon ägnar mest dagarna åt att leka med kökspojken Roger och utforskar både Jordan och staden Oxford på sitt eget vis. En dag smyger hon in i det förbjudna sällskapsrummet för att ta sig en titt på hur det ser ut och efter detta blir ingenting sig likt igen. I början är Lyra väldigt ovetandes om vad som händer runt omkring henne men pusselbitarna läggs ihop en efter en genom hela boken. Efter stunden i sällskapsrummet så börjar i allafall en resa för Lyra, en resa som tar henne från Oxford till London och sen vidare upp till Norden.

Detta är en bok som inte alls är min vanliga genrer egentligen och jag måste säga att jag var väldigt skeptisk när jag började läsa. I början gick det lite segt men ganska så snabbt så tar berättelsen fart ordentligt och det är en riktig nagelbitare på sina ställen. Jag kommer på mig själv med att rycka till ibland när jag läser för att det är så spännande och man rycks med i Lyras nervositet och rädsla ganska så lätt. Det är inte heller någon förutsägbar bok så man blir hela tiden förvånad över hur saker och ting blir. Definitivt en bok jag skulle rekommendera.